Gröna tak vinner mark

Takvegetation kan göra mycket för stadsmiljön. Vegetationen renar luften från skadliga partiklar, dämpar buller och reducerar dagvattenflödena. Samtidigt skyddar takvegetation byggnaden i fråga. Den isolerar mot både värme och kyla samt hindar UV-strålning från att skada takets tätskikt. De miljömässiga och byggnadstekniska fördelarna gör att så kallade gröna tak blir allt vanligare.

557_hogskolebiblioteketgavlefotovegtech.jpg [3]

– I Sverige läggs cirka 100 000 kvadratmeter gröna tak per år. Jämfört med till exempel Tyskland och storstäder som Tokyo är det fortfarande en ganska liten marknadsandel, berättar Johan Thiberg på Veg Tech.
Veg Tech är Sveriges största leverantör av gröna tak, deras främsta konkurrent är danska Byggros.
Att gröna tak blir allt vanligare beror främst på miljöfördelarna. Den bullerdämpande funktionen gör till exempel att lediga markområden där bullernivåerna annars skulle vara för höga kan bebyggas.
Enligt Johan Thiberg dyker det ständigt upp nya motiv till att lägga gröna tak.
– Den senaste tiden har begreppet koldioxidneutrala byggnader använts flitigt i marknadsföringen av nya hus. I det sammanhanget gör gröna tak dubbel nytta, dels gör deras isoleringsförmåga att energiförbrukningen sänks, dels bidrar växternas fotosyntes till att minska mängden koldioxid i luften.

Vikten inget problem
I Norden finns en lång tradition av gröna tak. Förr lades gräs och torv på taken för att det var det enklaste sättet att täta och isolera mot kyla. Torven och gräset övergavs när lättare alternativ som papp, tegel och takdukar kom på marknaden. Den stora nackdelen med både gräs och torv är nämligen att de kräver ett tjockt jordlager som gör att konstruktionen blir tung. Idag används andra växtarter, framförallt av släktet sedum.
I släktet sedum, som tillhör växtfamiljen fetbladsväxter, ingår suckulenta, vintergröna örter. De klarar sig på ett tunt jordlager. Ett vattenmättat sedumtak väger inte mer än 50 kilo per kvadratmeter, vilket är ungefär vad betongtakpannor väger.
Sedumarterna blandas ibland upp med andra närbesläktade arter ur familjen fetblandsväxter, andra örter, mossa, och gräs. Ett tak med en blandad växtlighet av sedum, gräs och örter väger cirka 130 kilo per kvadratmeter.

Skiftande nyanser
I Sverige finns ett tiotal inhemska sedumarter. De blommar i nyanser av rött, gult och vitt. Genom att välja arter som trivs i olika miljöer kan takvegetationen anpassas både till Sveriges olika klimatzoner och till tak mot söder eller norr.
Sedumarterna har flera egenskaper som gör dem till en lämplig komponent i gröna tak. De klarar torka, är i stort sett underhållsfria och saknar djupa rotsystem. De grunda rotsystemen är en fördel eftersom det eliminerar risken att rötter tränger ner i tätskiktet och dräneringslagret.
Beroende på kombinationen av arter kan takets utseende också skifta i nyanser av grönt, rött, vitt och gult. Utseendet varierar också med årstiden.
– Många privatpersoner som väljer att lägga ett grönt tak gör det just för att det är vackert, säger Johan Thiberg.

Tätskikt viktigt
Sedumtak kan läggas på alla tak med en lutning på mindre än 30 grader. Det som krävs är ett bra tätskikt. Ovanpå tätskiktet placeras sedan ett dränerande eller ett fukthållande lager, beroende på taklutningen. På platta tak krävs dränering, är lutningen över fem grader rinner vattnet bort av sig självt och då krävs ett fukthållande lager.
Lutar taket mer än cirka 10 grader krävs dessutom god friktion. Det kan uppnås med till exempel skiffer eller keramer. Vid takfoten monteras ett kantavslut och en fotplåt. Kantavslutet förhindrar att vegetationen eroderar och fotplåten tillåter överskottsvatten att rinna av till hängrännan.
Själva sedumlagret läggs med fördel ut på våren efter att risken för nattfrost är över. Vanligast är prefabricerade sedummattor, att så frön på ett jordlager kan också fungera men det kräver ett antal vindstilla dagar, annars riskerar fröna att blåsa iväg.