Tullgarns slott färdigrestaurerat

Foto: Melker Dahlstrand
Foto: Melker Dahlstrand
Holländska våningen. Foto: Melker Dahlstrand
Holländska våningen. Foto: Melker Dahlstrand

2009 inledde Statens fastighetsverk (SFV) ett omfattande restaureringsarbete av fasaderna på det kungliga Tullgarns slott, ett arbete som just avslutats. Tullgarns slott, beläget nära Trosa i Sörmland, är nu åter ett ljust och vackert slott – så som det såg ut på Gustav V och Viktorias tid i slutet av 1800-talet. Parallellt med fasadarbetet har även den Holländska våningen tagits om hand, ett skickligt hantverksarbete inom måleri, tapet och golvrestaurering.

Det omfattande restaureringsarbetet av det kungliga lustslottet Tullgarns slott inleddes våren 2009. Då hade Statens fastighetsverk lyckats få bort de fuktproblem som regn och vattenådror plågat slottet med i alla tider. Att restaureringen tagit tre år beror på att puts är väderberoende och att arbetet därför begränsats till vår, sommar och höst. Även delar av taken har bytts och målats för att säkra slottets framtid.

Senaste gången Tullgarns slott fasadrenoverades var i slutet av 1950-talet. Som för så många andra byggnader på den tiden fick slottet då en modern behandling av fasaderna.
- Allt sedan andra världskriget hade cementprodukter gjort en frammarsch som ersättare för det svagare kalkbruket. Man tänkte att ju starkare putsbruk man kunde framställa, desto längre skulle det hålla. Under 50-talet togs därför all kalkputs ned från slottets murar. Man grundade upp teglet med en cementslamring för att sedan putsa med kalkcementputs och avfärga med kalkcementfärg, säger Lennart von Quanten, förvaltningsområdeschef vid Statens fastighetsverk.

Därmed bröts den kontinuitet av kalkputs och kalkfärg som funnits på Tullgarn sedan slottet byggdes på 1720-talet.

Den moderna fasadputsen blir dock bara en kort parentes i Tullgarns historia. När Statens fastighetsverk 2009 stod inför en ny restaurering kändes det naturligt att återgå till traditionell kalkputs och kalkfärg – ett val som gjordes bland annat i samråd med slottsarkitekt Jacob Hidemark.
-  Man kan säga att det främsta motivet till att byta var tekniskt även för oss. Idag vet vi att det täta cementbruket helt stoppar den naturliga fukttransporten i muren. Det har gjort att vi haft problem med mögelangrepp i en del av slottets rum. En svagare puts, på ett så gammalt tegelmurverk som Tullgarns slott, fungerar bättre genom att det tillåter huset att andas. Det finns också ett estetiskt skäl eftersom kalkputs och äkta kalkfärg ger en mildare och vackrare fasad än cementbaserade putser och färger, säger Jacob Hidemark, slottsarkitekt Tullgarns slott.

Arbetet med att ta bort cementputsen från 1950-talet visade sig dock bli en utmaning då putsen satt mycket hårt.
- Inledningsvis fick vi prova oss fram med en rad olika metoder för att lyckas få bort cementputsen. Sandblästring visade sig ge bäst resultat. Tegelmurverket frilades helt och därefter har vi lagt på en ny äkta kalkputs. För att få rätt balans mellan kalk och sand vid blandningen av den nya putsen gjorde vi analyser av äldre putsfragment som vi funnit på slottet, säger Jacob Hidemark.

Tullgarns slott har genom åren haft olika färgsättningar. Eftersom det inte gått att hitta något entydigt arkivmaterial och då all puts togs ned på 1950-talet, har Statens fastighetsverk fört diskussioner med Riksantikvarieämbetet för att enas om rätt färgsättning.
-  Valet föll på det utseende slottet hade före renoveringen på 1950-talet, en äkta kalkfärg i varmvitt med taklist, fönsteromfattningar och hörnkedjor i engelskt rött. Tullgarns slott är nu åter ett ljust och vackert slott så som det såg ut på Gustav V och Viktorias tid. Jag är mycket nöjd med resultatet, säger Lennart von Quanten.