Text: Susanne Ringheim Kilje
Byggplåt är generellt ett mycket hållbart och tåligt material, med ibland upp till 100 års levnadstid om det har monterats enligt gällande råd och anvisningar. Men det finns miljöer som utsätter plåten för extra stora belastningar och då gäller det att tänka till.
Alla beläggningar och färgsystem är känsliga om de får en skada i lacken. Därför är det inte lämpligt att använda lackerad plåt i miljöer som är utsatta för höga halter av salt eller andra ämnen som kan försvaga lacken och det underliggande materialet.
Sedan ett par år tillbaka är korrosionsklasserna omformulerade och har blivit tydligare. I nya SSIN-ISO 12944-2:2017 har en klass tillkommit: CX ”extreme”, motsvarande off shore. Klassen under CX heter C5. Detta är den nya standarden för kustnära områden med höga salthalter.
Viktigt att förstå materialet och miljön
– Korrosionsklassen är kopplad till många olika parametrar, bland annat fukt och deposition av klorider som till exempel salt från havet. Klorider är korrosiva. Finns det mycket klorider i luften gäller det att tänka till. Man måste förstå både materialets egenskaper och miljön för att kunna bedöma om ett material fungerar eller inte i en viss miljö, säger Inger Odnevall Wallinder, professor i korrosionsvetenskap på KTH.
Zeina Lindström, kvalitets- och materialutvecklingschef på Lindab, förklarar varför lackerad stålplåt oftast inte är god nog i den allra tuffaste miljön på Västkusten.
– Belastningen på materialet väldigt hög, med en stor mängd salt och västliga, starka vindar. Fukt, salt och luftföroreningar kan tränga in under beläggningen och materialet som ska skyddas riskerar då att korrodera.
Grundregel med undantag
Grundregeln är att husen närmast vattnet på västkusten i Sverige, från Malmö till Strömstad, befinner sig i korrosionsklass C5 - det vill säga en miljö som är mycket påfrestande för materialet. Men korrosionen avtar med avståndet, likaså om det finns något som fångar upp havsvattenaerosolerna/kloriderna.
– Om ett hus ligger 150 meter från havet, men med en skog emellan, så blir inte miljön C5. Skogen kommer att skydda huset från saltet, säger Zeina Lindström.
För många metaller och legeringar avtar korrosionen med tiden, eftersom korrosionsprodukterna som bildas har goda barriäregenskaper och därmed skyddar den underliggande metallytan. Exempel är galvaniserad stål, koppar, kopparlegeringar och zink som alla bildar skyddande korrosionsprodukter.
– Galvaniserad stål och zink-aluminiumlegeringar fungerar bra i marina miljöer. Aluminium kan vara helt okey i en marin miljö under vissa förhållanden, trots att den generellt är känslig för klorider på grund av gropfrätning. Det finns även rosttröga stål som har utvecklats för att vara funktionella ur korrosionssynpunkt i kloridmiljöer, säger Inger Odnevall Wallinder.
Korrosionshastigheten avtar
Under utvecklingen av skiktet med korrosionsprodukter är korrosionshastigheten initialt mycket hög, för att därefter snabbt avta.
– Därför kan man inte använda korrosionshastigheter som beskriver det initiala förloppet, för att redogöra för hur mycket som kommer att korrodera under 10 eller 20 år, säger Inger Odnevall Wallinder.
För att få veta mer om hållbarheten hos plåtprodukter, metaller och kombinationsmaterial i olika typer av miljöer kan man ta kontakt med Rise, Stålbyggnadsinstitutet, Nordisk Förzinkningsförening eller Svensk Byggplåt.
Fakta
Miljöklasserna i SSIN-ISO 12944-2:2017 klassificerar generella miljöer utifrån hur stål, järn, kolstål, koppar och aluminium reagerar på miljön, men omfattar inte legeringar eller kombinationsmaterial. Korrosionsklasserna säger ingenting om hur länge materialet håller, bara att det klarar en viss miljö det första året.