LEDRARE - Offentliga byggnader, skönhet och hållbarhet

Arkitekturpolicy är ett byråkratiskt uttryck som förmodligen inte har särskilt stark attraktionskraft hos allmänheten. Men sett till ordets innehåll så har det förmåga att engagera medborgarna som få andra samhällsföreteelser. Ta de starka reaktionerna och demonstrationerna mot det planerade Nobel Center på  Blasieholmen som ett exempel.

AV: WILLEAM VENDEL  |  FOTO: LILJEVALCHS (PRESSFOTO)

Redan 2004 tillsatte regeringen en utredning om “arkitektur, form och design”. Uppdraget  inkluderade analys av kommunernas kompetens inom arkitektur och stadsplanering och stads­arkitekternas roll i sammanhanget. 

Tio år senare tillsattes ytterligare ett råd med samma uppdrag, denna gång med tillägget att även undersöka hur arkitektur och formgivning i ökad utsträckning kan präglas av dialog och delaktighet samt bidra till en hållbar utveckling. Utredningen benämndes Gestaltad livsmiljö och länkat till detta utsåg Boverket 2018 landets  första riksarkitekt i landskapsarkitekten Helena  Bjarnegård.

bild
Liljevalchs konsthalls tillbyggnad, Liljevalchs+, ritad av arkitekt Gert Wingårds och med glasfasad av formgivaren Ingegerd Råman.

PÅVERKA LIVSMILJÖ
De nya arkitekturpolitiska målen sätter ljus på vad som kan göras för att möta de stora sam­hällsutmaningarna och hur arkitektur och form kan påverka människors livsmiljö.  Arkitekturens kraft kan bidra till ett hållbart, jämlikt och  mindre segregerat samhälle, förklarade Helena Bjarnegård i sitt första pressmeddelande.

Generaldirektören på Boverket, Anders  Sjelvgren, uttryckte stor entusiasm inför ut­nämningen och menade att den nya riksarkitek­ten har den kompetens och erfarenhet som krävs för att lyfta den svenska arkitekturpolitikens roll både i  Sverige och internationellt.

ARKITEKTURENS KRAFT
Trots de höga ambitionerna om att värna in­vånarnas livsmiljö med hjälp av “arkitekturens kraft” har kritiska röster påpekat att många nya bostadsområden helt saknar inslag av  offentliga byggnader, som skolor, bibliotek och kultur­institutioner. Tvärtom har det offentliga rummet fått stå tillbaka för att ge plats åt nya bostäder. 

Flera stora offentliga projekt i Stockholm  under de senaste 20 åren har antingen  havererat eller fått kritiserade och kontroversiella  lösningar.  Exempelvis Slussen, Stadsbiblioteket, Nobel  Center och Liljevalchs tillbyggnad. 

Branschorganisationen Sveriges Arkitekter hävdar att publika byggnader traditionellt har väckt stort intresse vid utlysning av tävlingar för uppdragen. Samtidigt har ofta den breda sam­hällsdebatten uteblivit och framförd kritik mot projekten har förbisetts eller ignorerats. 

En stor del av den nutida arkitektkåren tycks ha fastnat i den så kallade  lådarkitekturen; en byggnad måste enligt dess förespråkare ha rektangulär form och spetsiga hörn, och helt i  avsaknad av färg. Frågan är om det ens  egentligen är modernt och korresponderar med vår samtid, utan kanske bara tillbakablickande pastischer på 1920­talets modernism,  möjligen 1930­talets funktionalism eller 1970­talets  brutalism. Jämför exempelvis Liljevalchs+ med Hubert H. Humprey Building från 1977, ritad av Marcel Breuer – likheterna är slående. Givetvis finns det lysande undantag ­ ett sådant var Zaha Hadid vars konstnärliga skapelser lyfte betongen till helt nya nivåer.

Samma förhållande gäller inom både design och konst. Red Blue Chair av Gerrit  Rietveld, formgiven 1917 – en stol helt av plana  träskivor, var otroligt nyskapande. När Verner Panton  lanserade sin variant för Ikea 1993 var det inte längre en sensation. Likaså blev Kasimir  Malevich modernistisk pionjär när han 1915 målade Svart Kvadrat. Skulle en konstnär göra samma sak idag drygt 100 år senare tas det emot med en gäspning.

Jag intervjuade en gång den israeliske form­givaren Ron Arad, känd för sina fantasifulla möbler och kurviga design. Han besvarade min fråga om sin speciella stil: “jag är inte rädd för runda former ­ varför måste allting vara  fyrkantigt?” 

Stockholm genomgår en kraftig  tillväxtperiod och beräknas år 2040 befolkas av nära 1,3  miljoner människor, vilket innebär en ökning med 300 000 invånare.  Stadsbyggnadsnämnden har därför utarbetat strategier för stadens  gestaltning. Denna arkitekturpolicy ska vara ett redskap för den fortsatta utvecklingen av staden.

SAMSPELA OCH GE FÖRUTSÄTTNINGAR

Översiktsplanen betonar att huvudstaden ska växa som en tät, sammanhållen, klimatsmart stad där bebyggelse och grönstruktur samspelar och ger förutsättningar för goda livsmiljöer.

HÅLLBARHET OCH SKÖNHET

“Med utgångspunkt i människans behov och stadens identitet verkar arkitekturpolicyn för att utvecklingen av Stockholm ska präglas av hållbarhet och skönhet”, står det i rapporten. Här betonas vikten av att inkludera ansvariga  politiker, anställda på förvaltningar, fastighets­ägare, entreprenörer, arkitekter och boende. Det gäller nu bara att definiera begreppet hållbarhet och att samordna vad skönhet ska innebära för den framtida offentliga byggnaden. ■