Att fasa ut fossilintensiva material är ett sätt att hejda klimatförändringarna, och leder till ett ökat intresse för att bygga i trä. I skogslandet Sverige, där 70 procent av ytan täcks av skog och med en stark skogsindustri, är det förstås nära till råvaran. Men hur ska skogen brukas och vilken metod är bäst? Kanske handlar det inte om att välja antingen eller, och det vore bättre att istället diskutera skogens roll, skriver Anna Ryberg Ågren, direktör på Svenskt Trä.
Av: Anna Ryberg Ågren
Den globala uppvärmningen accelererar. Enligt Johan Rockström, chef för Potsdam Institute for Climate Impact Research (PIK) i Tyskland så håller fönstret för våra möjligheter att upprätthålla stabilitet på att stängas. De närmaste 5-10 åren är helt avgörande för vad som kommer att hända de kommande 50-100 åren.
Ett ökat träbyggande en del i regeringens klimatpolitiska handlingsplan från 2023. Samma år föreslog Bioekonomiutredningen att regeringen skulle ta fram en plan för ökat industriellt träbyggande och ökad träanvändning. I våras angav Miljömålsberedningen att de bedömer att det framtida behovet av byggnation av bostäder till stor del bör mötas med ökat byggande i trä, för att öka kolinlagringen i träprodukter. Flera städer har också antagit träbyggnadsstrategier för att man i alla byggnationer ska överväga trä och därigenom minska byggandets klimatpåverkan.
Det ökade träbyggandet leder till att fler inom byggbranschen söker mer kunskap om hur det svenska skogsbruket fungerar, och olika skogsbruksmetoder diskuteras. Debatten handlar ofta om är huruvida trakthyggesbruket, som är den vanligaste metoden, är att betrakta som hållbar eller inte, och bland förekommer krav på olika former av hyggesfritt skogsbruk.
Trakthyggesbruk och hyggesfria metoder
I Sverige slog trakthyggesbruket igenom vid mitten av 1800-talet. Målet var en jämn tillväxt av skog i olika åldrar över hela skogslandskapet. Det innebär att man tar bort skog på ett ställe (en trakt) i taget och planterar nya plantor efter avverkning. När man tittar över större landskap finns på så sätt alltid växande skog i olika åldrar.
Runt förra sekelskiftet ville dock många se en övergång till hyggesfria metoder. Debatten påminner en del om dagens, och var ungefär lika infekterad. Det hyggesfria skogsbruk som infördes blev dock ett misslyckande. Skogen växte inte och nya plantor hade svårt att etablera sig. Stora arealer sönderhuggen skog, främst i Norrland, tvingades restaureras.
Dagens diskussion om olika skogsbruksmetoder handlar mer om klimatnytta och biologiska mångfald. Hyggesfria metoder ger en något lägre produktion men syftar ofta till att bevara kontinuerlig trädtäckning och gynna arter som har svårt att klara sig under hyggesfasen. Trakthyggesbruket ger högre total tillväxt och därmed mer råvara, bland annat genom att skapa förutsättningar för en snabb och säker etablering och tillväxt av nya plantor.
Men kanske vore det bättre att inte väga metoderna mot varandra, och istället diskutera skogens roll och vad skogsbruket ska leda till?
Mycket har hänt de senaste 30 åren
Både hyggesfria metoder och trakthyggesbruket levererar klimatnytta. De olika metoderna går också att kombinera med högt ställda mål för den biologiska mångfalden. Samtidigt som klimatfrågan är i fokus, måste arbetet med att bevara den biologiska mångfalden även i fortsättningen vara lika viktig.
En stor omläggning av skogsbruket och -politiken skedde i början av 1990-talet. Då infördes en ny skogspolitik som innebar att skogen ska skötas så att den uthålligt ger en god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls.
Nu börjar vi se resultat – den svenska skogen har blivit mer varierad, och för många arter har förutsättningarna förbättrats. Naturvårdshänsyn tas, genom att till exempel lämna kantzoner och gamla grova träd vid avverkning. Många skogsägare har också frivilligt avsatt arealer för naturvård, och hyggena har blivit mindre. I dag finns tre gånger så mycket hård död ved (gamla döda träd som lämnas kvar i skogen och som är viktiga för olika arter), 50 procent mer lövträd, och fyra gånger så mycket grova lövträd. Dessutom finns nästan dubbelt så mycket gammal skog.
Bild från “Koll på Svensk Skogsindustri” – som illustrerar det som står ovan. (skickar separat fil till denna bild)
Läcker marken koldioxid?
När träd avverkas, upphör deras upptag av koldioxid. Men koldioxid frigörs hela tiden från markvegetation och genom nedbrytning av växtdelar. Redan åren efter avverkning uppstår ett nettoutflöde av koldioxid från ett hygge. En oro som ofta ventileras är att hyggen skulle leda till koldioxidläckage från marken – och kritiker menar att det inte sker vid andra brukningsmetoder. Men sanningen är att fotosyntesen minskar efter skörd även vid hyggesfria metoder. Det leder till en från klimatsynpunkt försämrad kolbalans under några år. Effekten på koldioxidupptaget är densamma oavsett om man avverkar träd utspridda i skogen eller träd som står samlat på ett ställe.
För klimatet är det avgörande hur stort totalt kolupptag skogen har. Det styrs av vilken skötselmetod som ger högst total tillväxt – sett över hela landet och över lång tid. Här har det traditionella trakthyggesbruket visat sig vara överlägset.
Långa tidsperspektiv
Om vi ska klara den gröna omställningen med hänsyn till klimat, biologisk mångfald och ekonomi måste vi använda hållbara råvaror som minskar fossilberoendet – och såväl regeringen som Miljömålsberedningen har konstaterat att vi behöver öka byggandet i trä. Byggsektorn i Sverige står idag för 22 procent av utsläppen av växthusgaser. Trä är dessutom det enda konstruktionsmaterial som förnyas naturligt i ett biologiskt kretslopp.
Eftersom våra nordiska skogar växer långsamt och att brukandet av skog därmed är långsiktigt, lämpar det sig inte för snabba omsvängningar. De beslut vi fattar kring skogsbruk i dag får effekter för väldigt lång tid framöver. Svenskt skogsbruk är redan idag hållbart, och det pågår mycket arbete och forskning för att utveckla det ännu mer.
