Många olyckor i byggbranschen orsakas av fall från höjd. Arbetsmiljöverket har under de senaste åren genomfört en nationell tillsyn med fokus på personlig fallskyddsutrustning. Det krav som ofta ställdes till arbetsgivarna var: använd inte personlig fallskyddsutrustning om det inte är nödvändigt – prioritera fasta, gemensamma skyddsåtgärder.
Fall från höjd är en vanlig orsak till dödsfall och allvarliga skador i byggbranschen. Av 98 dödsolyckor under de senaste tio åren har 25 orsakats av fall från höjd. Varje år anmäls också cirka 400–500 arbetsolyckor med sjukfrånvaro efter fall – omkring 12–13 procent av de totalt 3 500–4 000 anmälda olyckorna inom branschen.
– Skadorna kan ge men för livet och det förekommer att arbetstagare dör. Fallrisker från höjd ska därför alltid förebyggas – ingen ska bli sjuk, skadas eller dö av jobbet, säger arbetsmiljöinspektör Denisa Samuelsson, medlem i projektgruppen och talesperson för tillsynsaktiviteten.
Fast fallskydd ofta ett möjligt alternativ
Mellan mars 2022 och februari 2025 har Arbetsmiljöverket genomfört inspektioner med fokus på personlig fallskyddsutrustning. Cirka 2 700 inspektioner genomfördes på omkring 2 500 arbetsställen där arbetstagare använder personlig fallskyddsutrustning vid bygg- och anläggningsarbete eller arbete på tak. Nio av tio inspekterade företag hade mellan 5 och 50 anställda.
Vid 62 procent av inspektionerna ledde tillsynen till krav på arbetsmiljöåtgärder. Det vanligaste kravet var att gemensamma skyddsåtgärder ska prioriteras framför personliga. Arbetsgivare ska i första hand vidta kollektiva åtgärder, till exempel skyddsräcken eller fallskyddsnät. Personligt fallskydd får endast användas om risken inte kan förhindras på annat sätt. Exempel på personlig utrustning är förankringsanordning, helsele och falldämparlina.
– Arbetsgivare behöver skaffa sig en klar uppfattning om arbetsmomentet och förhållandena på arbetsstället innan man väljer vilken typ av fallskydd som ska användas. Våra inspektörers samlade bild är att arbetsgivare ofta har valt personlig fallskyddsutrustning, trots att fasta fallskyddsanordningar hade varit ett möjligt och säkrare val. Som arbetsgivare ska man i första hand försöka att ta bort risken att falla med ett gemensamt fallskydd, säger Denisa Samuelsson.
Arbetsgivare förlitar sig på andras riskbedömningar
Det näst vanligaste kravet var att arbetsgivare måste undersöka och bedöma risker, enligt föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete. Om personlig fallskyddsutrustning används måste den användas korrekt för att ge skydd. Arbetsgivaren ska därför bedöma riskerna och vilka egenskaper utrustningen behöver ha.
Vanliga brister vid inspektionerna har varit:
- Saknade riskbedömningar för arbetet och utrustningen. I vissa fall har arbetsgivare lagt över ansvaret på arbetstagare eller förlitat sig på bedömningar från uthyrningsföretag.
- Saknade skriftliga instruktioner för hur utrustningen ska användas och förankras.
- Felaktig användning av utrustningen eller att den inte använts alls, till exempel att utrustning avsedd för högre höjder används på lägre höjder.
- Bristande rutiner för underhåll, egenkontroll och rengöring, vilket kan förkorta utrustningens livslängd.
– De brister som vi observerat vid inspektionerna visar att arbetsmiljöarbetet ofta inte är tillräckligt organiserat för att förebygga fallrisker. Det här är problem som hela branschen behöver hantera. Vi vet att det kan vara stressigt och tajta deadlines på byggen, men det får aldrig vara en ursäkt för bristande säkerhet och arbetsmiljö, säger Denisa Samuelsson.
Gemensamt ansvar att belysa problem
Vid inspektionerna har vissa arbetsgivare uppgett att lagkraven kan vara svåra att uppfylla, till exempel om bruksanvisningarna är svåra att förstå eller om rätt fallskydd inte finns tillgängligt på marknaden.
– I båda dessa fall har vi ett gemensamt ansvar att tillsammans med branschorganisationerna belysa problemen, säger Denisa Samuelsson.
