Till 100-årsjubileet har Stockholms Konserthus genomgått en omfattande restaurering där den ikoniska koboltblå fasaden har omputsats och byggnadens sten- och metalldetaljer setts över. Exteriören står nu färdig, och projektering av interiören har startat inför Kungliga Filharmonikernas 125-årsfirande 2027.
Av: SOFIA GAD
Stockholms Konserthus vid Hötorget, ritat av Ivar Tengbom och invigt 1926, är känt för sin blå puts. Den ursprungliga ultramarinblå kulören försvann emellertid helt efter bara 10 år. Vid den senaste omputsningen 1997 användes därför kobolt, ett stabilt pigment, och det är denna kulör som efter tekniska materialanalyser och putsprovningar har kunnat återanvändas.
Ahlqvist & Almqvist Arkitekter har som generalkonsulter lett arbetet där ytskiktet har återställts. En utmaning har varit att säkerställa att den blå kulören håller över tid, samtidigt som logistik och ljudreducering har samordnats för att inte störa Kungliga Filharmonikernas verksamhet under byggtiden.
– Projektet har omfattat allt från teknik och antikvariska frågor till metallkonservering, puts, sten, glas och plåt. Målet har varit att hitta rätt balans där byggnadens historiska själ bevaras, samtidigt som den nu står rustad för att klara stadsmiljön i ytterligare hundra år, säger Åsa Lundberg, arkitekt SAR/MSA på Ahlqvist & Almqvist och generalkonsult för projektet.
Hjärtat i arbetet har varit den koboltblå putsen. Efter många blästringstester och ett flertal putsprovningar nådde man till sist fram till en lösning. En strimma av originalfärgen hade hittats bakom ett gammalt beslag. Det går dock inte att med säkerhet verifiera hur mycket den har förändrats över tid, då det är känt att det syntetiska ultramarin som ursprungligen användes inte är stabilt. Därför föll valet på ren kobolt, som är mer beständigt över tid.
– Vi undersökte miljöaspekterna kring kobolt och andra möjliga alternativ. Vi kontaktade pigmenttillverkaren i Frankrike för att höra om modernt syntetiskt ultramarin kunde vara stabilare än det som användes 1926. Svaret var nej. Ultramarin är känsligt för både basiska och sura miljöer och kan inte garanteras fungera utomhus med kalkputs som bas, vilket gjorde att vi valde kobolt.
Historiskt uttryck delvis återställt
Mot Sveavägen har fasaden delvis återfått sitt ursprungliga uttryck med blindfönster där fönsterpartier tidigare var igensatta. Det återställer arkitekturen utan att riskera att ljud läcker in och stör den känsliga orgeln i konsertsalen.
All synlig plåt på tak och krön har bytts ut till koppar med en förpatineringsgrad på 50 procent. Valet gjordes för att uppnå en enhetlig ton även på de delar som annars inte ärgas i samma takt som de helt exponerade ytorna.
– Logistiken har varit en utmaning eftersom undersökningar och arbeten med skylift på de höga takpartierna endast kunnat utföras nattetid på grund av trafikläget vid Hötorget. Vi har även arbetat med rekonstruktion av stendetaljer och omfattande smidesarbeten, där bland annat nya handtag i brons har gjutits efter återfunna originalmodeller.
Metallarbetena har varit en viktig del av projektet, där rostskyddsbehandling av originalsmide och nytillverkade detaljer varit avgörande för helhetsintrycket. Interiört pågår arbeten med orkesterfoajén och ett nytt skylt- och vägledningssystem baserat på flödesanalyser. Utvändigt återstår slutbesiktning och nedmontering av ställningar.
– Att arbeta med Konserthuset kräver tekniska lösningar på detaljnivå för att möta både dagens krav och byggnadens kulturhistoriska värde. När ställningarna nu tas ner blir resultatet av flera års arbete äntligen tydligt i stadsbilden, avslutar Åsa Lundberg.
FAKTA
Restaurering av Konserthuset Stockholm
Plats: Hötorget
Omfattning: Fasadrestaurering inklusive puts, kopparplåt och smide, samt interiört arbete med bland annat skyltprogram och orkesterfoajé
Uppdragsgivare: Stockholms Konserthusstiftelse
Generalkonsult: Ahlqvist & Almqvist Arkitekter
Projekttid: 2024–2027
