Naturvårdsverket har publicerat nya riktlinjer för hantering av entreprenadberg inom bygg- och anläggningsprojekt. Riktlinjerna är resultatet av ett regeringsuppdrag med målet att skapa bättre förutsättningar för en mer cirkulär och resurseffektiv hantering av entreprenadberg med naturligt förhöjda halter av exempelvis sulfid och arsenik.
Sveriges Bergmaterialindustri (SBMI) välkomnar att myndigheten tydligt anger att entreprenadberg i första hand ska betraktas som en resurs och normalt kunna hanteras som en biprodukt i stället för avfall. Samtidigt efterfrågar organisationen större tydlighet kring hur riktlinjerna ska användas i praktiken.
SBMI har följt arbetet sedan regeringsuppdraget inleddes, deltagit i dialogmöten och lämnat synpunkter under två remissomgångar.
– Jämfört med för några år sedan är det ett stort steg framåt att Naturvårdsverket nu så tydligt uttrycker att entreprenadberg är en viktig resurs som ska användas och att materialet i normalfallet kan hanteras som en biprodukt. Det är en viktig signal till både marknaden och tillsynsmyndigheter, säger Mårten Sohlman.
Behov av tydligare spelregler
Bakgrunden till regeringsuppdraget är att hanteringen av entreprenadberg under flera år har präglats av osäkerhet kring hur material med naturligt förhöjda halter av bland annat sulfid ska bedömas och användas.
Frågan har varit särskilt aktuell i Stockholm i samband med utbyggnaden av tunnelbanan, där osäkerhet kring regelverk och ansvar har påverkat möjligheterna till resurseffektiv hantering av stora mängder bergmaterial.
Ett viktigt mål med uppdraget har därför varit att skapa bättre förutsättningar för att använda entreprenadberg i samhällsbyggandet i stället för att transportera bort materialet eller klassificera det som avfall.
– Under många år har branschen saknat tydliga spelregler för hur entreprenadberg med naturligt förhöjda halter ska hanteras. Det har varit särskilt påtagligt i samband med tunnelbaneutbyggnaden i Stockholm, där osäkerheten kring sulfidberg fått stor praktisk betydelse. Därför är det positivt att det nu finns nationella riktlinjer att utgå ifrån, säger Gustav Wändell.
Viktigt steg – men fortsatt analys behövs
SBMI menar samtidigt att riktlinjerna fortfarande lämnar utrymme för tolkning.
– Vi hade önskat en större tydlighet från Naturvårdsverket, men det är positivt att det nu finns riktlinjer att luta sig mot. Efter en första genomgång ser vi ett betydande tolkningsutrymme, vilket riskerar att det även fortsatt kan spreta i bedömningar i olika situationer, säger Mårten Sohlman.
Organisationen framhåller att entreprenadberg är en viktig del av Sveriges materialförsörjning och att effektiv användning kan minska transporter och behovet av nya uttag av bergmaterial.
– Regeringens uppdrag till Naturvårdsverket var tydligt: att främja en mer cirkulär och resurseffektiv hantering av entreprenadberg. Under de senaste åren har rädslan för sulfidberg varit större än de problem som faktiskt uppstått vid hanteringen. Efter en första genomgång är det fortfarande oklart om de nya riktlinjerna kommer att ge den tydlighet och de marknadsförutsättningar som krävs för att hanteringen verkligen ska bli mer resurseffektiv, säger Gustav Wändell.
SBMI ser också en risk att riktlinjerna kan leda till omfattande krav på mätningar, utredningar och riskbedömningar som inte alltid står i proportion till den faktiska risken.
Fokus på tillämpning och praxis
SBMI beskriver publiceringen av riktlinjerna som början på nästa steg i arbetet.
– Nu behöver vi tillsammans med myndigheter, beställare och tillsynsorganisationer bygga upp en gemensam praxis kring hur riktlinjerna ska tillämpas. Vi behöver befästa den hantering av entreprenadberg som redan i dag fungerar väl i branschens anläggningar och skapa förtroende för de processer som används. Det är först då vi kan skapa förutsättningar för att entreprenadberg ska kunna användas i större omfattning som den resurs det faktiskt är, säger Mårten Sohlman.
SBMI uppger att organisationen nu fortsätter att analysera riktlinjerna och föra dialog med Naturvårdsverket och andra berörda aktörer om hur de kan tillämpas för att stärka cirkularitet, minska onödiga transporter och skapa långsiktiga förutsättningar för materialhantering.
