I dag stängs många hushåll ute från den svenska bostadsmarknaden, som präglas av ökad ojämlikhet, enligt bostadsforskaren Martin Grander, aktuell med SNS-rapporten ”Allmännyttan och jämlikheten”. Men lösningen är inte att bygga särskilda sociala bostäder, anser Grander. I stället behöver den generella bostadspolitiken reformeras. Grander föreslår bland annat ett mer träffsäkert bostadsbidrag, statliga hyresgarantier och ändringar i systemet för att fördela hyresrätter.
Bostadsmarknaden i Sverige kännetecknas av brist på bostäder och ökad ojämlikhet. Ekonomiska resurser och sociala kontaktnät har blivit allt viktigare. Den ojämlika bostadsförsörjningen riskerar därmed att förstärka ojämlika levnadsvillkor. Utmärkande för den svenska bostadspolitiken sedan 1945 är att den har varit generell, det vill säga riktat sig till alla, inte till specifika grupper. Allmännyttan, de kommunala bostadsbolagen, har varit en hörnsten i den generella bostadspolitiken med dess motto ”goda bostäder för alla”. Men i dag spretar allmännyttan runt om i landet. I vissa kommuner fungerar den i linje med politikens avsikt, i andra kommuner handlar det snarare om en boendeform för hushåll med låga inkomster. Och i vissa kommuner existerar inte längre någon allmännytta, eller så stängs låginkomsthushåll ute från de kommunala företagen genom höga inkomstkrav.
»Den generella bostadspolitiken behöver få återupprättelse och uppdateras till 2020 års verklighet. Avgörande är då att inte subventionera bostaden, utan individen«, säger Martin Grander, fil.dr och forskare vid Institutionen för urbana studier, Malmö universitet.
Martin Grander föreslår följande bostadspolitiska förändringar:
> uppgradera bostadsbidraget för att med högre precision nå de grupper som är i behov
> utveckla det kommunala och/eller regionala bostadsförsörjningsansvaret
> inför en modell för statliga hyresgarantier
> reformera fördelningssystemen med förturer och alternativ till kötid.