Anttis hus återöppnar efter en av Finlands största restaureringar av kulturhistoriska byggnader

 Anttis hus på den finländska museiön Fölisön är redo att ta emot besökare. Foto: Mikko Teräsvirta / Museovirasto /Finlands Museiverk)
Anttis hus på den finländska museiön Fölisön är redo att ta emot besökare. Foto: Mikko Teräsvirta / Museovirasto /Finlands Museiverk)

Ett av Finlands största restaureringsprojekt för kulturhistoriska byggnader har nått sitt mål. Anttis hus, den mest omfattande byggnadsgruppen i Fölisöns friluftsmuseum i Helsingfors, har åter öppnats för allmänheten efter flera års arbete.

Projektet, som inleddes 2019, har letts av Finlands Museiverk tillsammans med flera specialiserade företag inom restaurering, byggnadskonservering och traditionellt hantverk. Hela gårdsmiljön, ursprungligen en bondgård från Säkylä i Satakunta, har återställts med fokus på autenticitet och bevarande av traditionella metoder.

– Restaureringen av Anttis hus är en av våra största satsningar under de senaste åren. Arbetet har krävt både byggteknisk expertis och djup kunskap om traditionella metoder, säger Mikko Teräsvirta, intendent vid Finlands nationalmuseum som ansvarar för museiverksamheten på Fölisön.

Ett unikt gårdskomplex

Anttis hus är en så kallad umpipihatalo – en gårdstyp som förekom i västra delen av södra Finland. Byggnaderna är placerade så att de bildar en sluten fyrkant, med en tydlig uppdelning mellan man- och kreaturssida. Hästar kunde röra sig i båda delarna, men andra djur var inte tillåtna i mangården.

Gården har sina rötter i 1620-talet, då Antti, son till Sipi Pertinpoika i Korven by i Säkylä, fick sin del av gården vid arvskifte. Den nuvarande byggnadsmiljön uppfördes efter en förödande brand 1819, då större delen av byn brann ner. Året därpå byggdes gården upp på nytt, större än tidigare, vid Pyhäjoki. Under senare delen av 1800-talet försågs boningshuset med en salflygel.

Redan i början av 1900-talet betraktades Anttis hus som ett unikt exempel på satakuntalisk byggnadskonst. Åren 1930–1931 flyttades hela komplexet, inklusive en tjärdal, till Fölisöns friluftsmuseum för att bevaras som del av den nationella byggnadssamlingen.

Stora tekniska utmaningar

En viktig del av restaureringen har varit att säkra byggnadernas långsiktiga stabilitet. Den leriga marken i gårdsmiljön har lett till sättningar som skadat timmerstockarna i väggarnas nedre delar. För att bevara byggnaderna har omfattande grundförstärkningar och dräneringsarbeten genomförts, och skadade timmerpartier har ersatts.

Taken har också varit en central del av arbetet. De flesta byggnader är täckta med traditionella näverbjälktak, som nu har restaurerats i stor omfattning. Projektet betraktas som den största restaureringen av denna taktyp i Finland.

Utöver dessa insatser har fasader, interiörer och ekonomibyggnader återställts. Området har också dokumenterats med detaljerade mätningar och en digital 3D-modell som ska användas för framtida forskning och underhåll.

Bevarande av hantverkskunskap

Restaureringen har utförts med traditionella metoder och verktyg, i enlighet med museets policy. Målet har varit att bevara så mycket som möjligt av det ursprungliga materialet från Säkylä. Även byggnadsdelar som tillkommit under museitiden har dokumenterats noggrant och i vissa fall integrerats i helheten.

– Byggnaderna på Fölisön är inte bara museiföremål utan också en kunskapsbank om äldre byggnadsskick. Genom att arbeta med samma tekniker som användes förr bevarar vi inte bara byggnaderna utan också kunskapen om hur de uppfördes, säger Marko Huttunen, chefsarkitekt och restaureringsmästare vid Livady Oy, som ansvarat för planeringen.

Klart 2026 – men öppet redan nu

Även om projektet formellt avslutas först 2026 är Anttis hus redan redo att ta emot besökare. De sista etapperna består främst av att återställa staket och grindar enligt arkivmaterial från Säkylä.

Anttis hus är en av de mest populära sevärdheterna på Fölisöns friluftsmuseum, och öppningen markerar en milstolpe i arbetet med att bevara den finska byggnadskulturen.

Besökare kan nu återigen vandra genom den historiska gården, uppleva de restaurerade interiörerna och ta del av berättelsen om en bondgård som formats av både katastrofer och återuppbyggnad – och som i dag är en levande del av det gemensamma kulturarvet.

Källa: Museiverket, Finlands nationalmuseum