Rivning av byggnader med kulturvärden stoppas sällan i Sverige. En ny rapport från Riksantikvarieämbetet visar att rivningslov i praktiken nästan alltid beviljas och att kulturvärden ofta får en begränsad eller otydlig roll i besluten.
Studien bygger på en genomgång av 1 024 kommunala rivningslovsbeslut mellan 2020 och 2024 i 17 kommuner. Resultaten pekar på skillnader mellan lagstiftningens intentioner och hur prövningen genomförs i praktiken.
Kulturvärden sällan avgörande i besluten
Enligt rapporten saknas ofta en tydlig redovisning av kulturvärden i rivningsärenden:
Endast en mindre andel av besluten innehåller en konkret bedömning av kulturvärden. I de flesta fall saknas resonemang helt eller ersätts av standardiserade formuleringar.
Det innebär att det i många fall inte framgår hur kulturvärden har vägts mot andra intressen i beslutsprocessen.
Samtidigt beviljas nästan alla ansökningar om rivning. Av de granskade besluten avslogs endast en mycket liten andel.
– Det här är en viktig signal. Lagstiftningen ger ett tydligt utrymme att skydda byggnader med kulturvärden, men i praktiken sker det alltför sällan. Det riskerar att leda till att värdefulla byggnader och miljöer går förlorade, säger riksantikvarie Susanne Thedéen.
Kunskapsunderlag påverkar – men ger inte alltid skydd
Rapporten visar att kulturvärden oftare uppmärksammas i kommuner där det finns kulturmiljöprogram eller inventeringar.
Samtidigt beviljas rivning även i många fall där byggnader är utpekade som kulturhistoriskt värdefulla. Enligt rapporten är ett utpekande inte tillräckligt för att säkerställa skydd i den slutliga prövningen.
Även planbestämmelser och expertutlåtanden får enligt analysen begränsat genomslag i besluten.
– När så få ansökningar avslås väcks frågan om kulturvärden verkligen prövas med den tyngd som lagstiftningen avser, säger Eva Dahlström Rittsél, utredare på Riksantikvarieämbetet.
Vanliga skäl till rivning
En återkommande motivering till rivningsbeslut är att byggnader bedöms vara i dåligt skick eller ha förlorat sina värden genom förändringar över tid.
Rapporten lyfter att detta kan leda till att bristande underhåll indirekt blir ett argument för rivning, snarare än att motivera tidigare insatser för bevarande.
Brist på nationell statistik
Enligt rapporten saknas i dag en samlad nationell statistik över rivningar i Sverige. Det gör det svårt att följa utvecklingen och bedöma konsekvenserna av rivningsbeslut.
Det påverkar möjligheten att analysera omfattning, följa upp lagstiftning och prioritera åtgärder.
– Vi saknar i dag en tillräcklig kunskapsgrund för att förstå utvecklingen. Det innebär att beslut fattas och byggnader rivs utan att vi har en samlad bild av konsekvenserna, säger Eva Dahlström Rittsél.
Om studien
Analysen bygger på 1 024 rivningslovsbeslut och kombinerar kvantitativ och kvalitativ metod. En del av materialet har granskats mer detaljerat där kulturvärden identifierats.
Rapporten fokuserar på hur kulturvärden framträder i beslutstexterna, inte hela beslutsprocessen.
Bakgrund
Rivningslov prövas av kommunernas byggnadsnämnder enligt plan- och bygglagen. Rivning kan nekas om byggnaden bedöms ha kulturhistoriska, miljömässiga eller konstnärliga värden som bör bevaras.
Samtidigt saknas en heltäckande bild av hur ofta rivningar sker och vilka värden som påverkas, vilket enligt rapporten försvårar styrning och uppföljning av utvecklingen.
