Nationalmuseum genomgår fram till slutet av år 2017 sin första större ombyggnad och modernisering sedan muséet byggdes. Byggnaden har idag nya krav att leva upp till vad gäller klimat, brandskydd och arbetsmiljö.
De publika utställningsytorna ökar med 800 kvadratmeter på entréplanet. De ytor som omfattas av klimatanläggningen fördubblas. Exempelvis kommer pelarsalarna att omfattas av klimatsystemet. För att det inte ska synas kommer ventilationskanalerna att gömmas i bjälklaget i planet ovanför.
- Detta gör vi för att konsten inte ska förstöras. Faktorer som temperatur och luftfuktighet spelar in. Vi gör det även för besökare och personal, berättar Magnus Kruså, SFV:s specialist på inomhusklimat.
Den nya klimattekniken med rörsystem, avfuktare, fuktare med mera tar stor plats, vilket har varit något av projektets stötesten. När museet byggdes år 1866 fanns inte 2000-talets krav på klimat och miljö. Därför har nya utrymmen fått skapas med skräddarsydda tekniksystem som ska ta liten plats, samtidigt som de ska kunna vara så stora att det ska kunna underhållas av personal.
- Utmaningen har varit att hitta och skapa driftutrymmen. Ett krav har varit att de inte får synas. Lösningen blev att vi höjde golvnivån på ljusgården, berättar Magnus Kruså.
Golvnivån i de två ljusgårdarna kommer att höjas med 1,7 meter, samtidigt som arbeten sker med att sänka den befintliga golvnivån. Stora schaktmassor har grävts ut under översyn av arkeologer och under våren 2015 sker sprängningar för att ta bort delar av berggrunden – allt för att få plats med den nya tekniken.
Oförutsedda problem
Cecilia Brännvall, projektchef sedan 2010, berättar att innan arbetet drog igång genomfördes många undersökningar för att man skulle kunna få en bra bild av hur byggnaden såg ut och vilka utmaningar man stod inför. Även originalritningar togs fram och studerades. När arbetena väl inleddes insåg projektteamet dock att det inte skulle bli så lätt som man de hade hoppats på.
- Skillnaderna som har upptäckts får konsekvenser för den beräknade projekttiden, berättar Cecilia Brännvall. Till exempel ljusgården. Vi konstaterade tidigt att vi skulle riva den. När man kom ned i grundmurarna så såg vi att man tidigare hade grävt under stommen. Vi blev tvungna att förstärka den.
Under parken utanför har spontar slagits ned i marken för att stödja arbetena kring bortschaktningen av jord. Kontor ska anläggas under jord, men först måste man gräva 6 meter ned, vilket är 3 meter under grundvattennivån. Även dessa schaktarbeten övervakas kontinuerligt av arkeologer.
