En ny finsk publikation ska göra det enklare för bygg- och fastighetsbranschen att omsätta livscykeltänkande i praktiken. Rapporten, som tagits fram i forskningsprojektet EKAT, samlar spridd kunskap om byggnaders elinkaariominaisuudet – livslängd, flexibilitet och möjlighet till återbruk – och visar med konkreta exempel hur de kan integreras i riktiga byggprojekt.
Bakom arbetet står Finlands Bygginstitut, (Rakennustietosäätiö), Tammerfors universitet, AFRY och Sweco. Projektet är en del av det EU-finansierade programmet för en lågutsläppande bebyggd miljö som samordnas av Finlands miljöministerium.
Ett nytt sätt att samarbeta i projekten
I rapporten definieras tre nyckelbegrepp: säilyvyys (beständighet), joustavuus (flexibilitet) och uudelleenkäytettävyys (återanvändbarhet). Tillsammans beskriver de hur väl en byggnad står emot slitage, hur lätt den kan anpassas till nya användningar och hur enkelt byggnadsdelar kan demonteras och användas i nya projekt.
För att dessa mål inte ska stanna på pappret krävs ett annat arbetssätt än i traditionella projekt. Beställare, byggherrar, arkitekter, konstruktörer, installationsexperter inom ventilation, el och automation måste föra en tät dialog från tidigt skede. Då kan krav på livslängd, ombyggnadsmöjligheter och demonterbarhet vägas in i både rumsprogram, stomlösningar och tekniska system.
– Vi arbetade iterativt i en tvärvetenskaplig grupp med bred sakkunskap. Det projekteringsnära samarbetet hjälpte oss att konkret förstå hur komplex genomförandet av livscykelprestanda är, säger projektledaren Sini Saarimaa vid Rakennustietosäätiö.
Under arbetet deltog mer än 100 experter från fastighets- och byggsektorn i olika skeden. Deras synpunkter användes för att pröva förslag, identifiera praktiska hinder och fånga upp vilka styrmedel som faktiskt fungerar i vardagen.
Livscykelkalkyler över 50 och 200 år
Ett viktigt mål var att ge aktörerna bättre underlag för att bedöma hur livscykelåtgärder påverkar både kostnader och utsläpp. I EKAT-projektet genomfördes därför livscykelberäkningar på två tidshorisonter: dels enligt miljöministeriets metod med en analysperiod på 50 år, dels med en utvidgad metod där byggnadens utveckling följdes under 200 år.
För beräkningarna behövdes uppskattningar av vanliga renoverings- och ombyggnadsbehov, liksom data om felbenägenhet i olika komponenter över tid. Eftersom sådan statistik ofta saknas gjordes en bred enkät till branschaktörer för att få fram realistiska antaganden.
Resultaten visar att satsningar på livscykelprestanda lönar sig på längre sikt. En byggnad som utformas för att vara beständig, flexibel och lätt att demontera kan ge lägre ackumulerade utsläpp än mer konventionella lösningar. De största utsläppen uppstår typiskt när byggnader rivs och ersätts med nyproduktion, vilket innebär att den mest effektiva åtgärden för att minska en byggnads klimatavtryck är att förlänga dess brukstid.
Om en byggnad ändå måste tas ur bruk i förtid kan en genomtänkt demonterbarhet göra stor skillnad. Då kan stomdelar och komponenter återanvändas i andra projekt, i stället för att bli avfall eller lågkvalitativ återvinning.
– Livscykelprestandans långsiktiga kostnadsfördelar kan inte alltid visas direkt i kalkylerna, även om de i praktiken förbättrar byggnadens ekonomiska lönsamhet över livscykeln, säger Arto Toorikka från AFRY, som ansvarade för livscykelberäkningarna.
Längre livslängd viktigare än fler ”gröna” nybyggen
Publikationen pekar också på en konflikt i dagens klimatdebatt. Mycket politiskt fokus ligger på nya ”gröna” byggprojekt, ibland med hög teknisk komplexitet och beroende av väderstyrd elproduktion från vindkraft och solkraft. EKAT-projektet betonar i stället att det största utsläppsproblemet ofta är den snabba omsättningen av byggnadsbeståndet – inte bristen på ytterligare ”gröna” flaggskepp.
Genom att skapa robusta, flexibla byggnader som kan stå i långt mer än en normal 50-årscykel minskar behovet av nyproduktion, med lägre materialanvändning och mindre energikrävande byggskeden som följd. Det ger en mer robust klimategenskap än att enbart byta energislag i en fortsatt hög riv- och nyproduktionstakt.
I Finland har också lagstiftningen börjat styra i samma riktning. Den nya bygglagen, som trädde i kraft vid årsskiftet 2025, innehåller ett uttryckligt tekniskt krav på byggnaders livscykelprestanda. Det innebär att byggherrar måste visa hur de säkerställer lång livslängd i både stomme och viktiga tekniska system.
– Publikationen erbjuder många svar, och lagom många frågor, kring hur livscykelprestanda kan omsättas i praktiska byggprojekt. En konsekvent och genomarbetad genomgång skapar tilltro till att livscykelperspektivet kan bli verklighet i vårt byggnadsbestånd och som en del av regelstyrningen, säger Harri Hakaste vid miljöministeriet, som företrädde finansiären och ansvarade för projektets styrning.
Arbetet inom EKAT-projektet fortsätter nu med spridning av metoderna och dialog med både offentliga och privata byggherrar. Ambitionen är att livscykelprestanda ska bli en självklar del av kravspecifikationer, inte en frivillig ”bonusfråga” vid sidan av budget och tidplan.
Källor: AFRY, Rakennustietosäätiö, Tammerfors universitet, Sweco, Finlands miljöministerium.
