Ombyggnaden av Stockholms Centralstation har alla som passerat knappast missat. Men det finns mycket vi inte ser. Och många inblandade. Arkitektur är en lagsport.
Stockholms Centralstation har under fler års tid genomgått stora förändringar, vilket är ett oerhört komplext arbete. Centralstationen består egentligen av tre skepp med själva centralhallen i mitten. Plus de delar som förbinder stationen med Arlanda Express och Cityterminalen. Och i flera plan. Ombyggnad samtidigt som 250 000 människor passerar varje dag.
Ewa Karawajczyk,uppdragsansvarig på Sweco Structures som gjort de konstruktiva delarna, berättar att det också saknades relationshandlingar.
- Delen närmast Vasagatan visade tecken på sprickbildning i fasaden då den vilar på gången till tunnelbanan under Vasagatan. Delarna på bägge sidorna hade satt sig då de gamla träpålarna var uttjänta. Centralstationen behövde stabiliseras med nya moderna pålar för att kunna hålla i ytterligare 150 år. För att lösa det gick det åt en hel del stål och även förstärkningar i kolfiber, vilket var tekniskt utmanande. Centralhallens nya pålar fick borras på nätterna för att inte störa. En stor komplexitet, men vi har haft väldigt bra samarbete med Jernhusen och Tengboms arkitekter under projektet, menar Ewa. Jernhusen passade samtidigt på att bygga ut stationen med nya butiker och restauranger när det skulle grävas ut för pålningen samt att installera nya rulltrappor på stationen för att effektivisera flödet.
Ansvarig för projektet på Tengboms är Mark Humphreys. Han berättar att dagsljus och belysning har varit nycklar till designen, att de har haft samarbete med företaget Ljusarkitektur under resan och att det är LED i all belysning för låg energiförbrukning.
- Vi ville uppnå en känsla av rymd trots begränsad takhöjd och valde homogent böljande ljust undertak med integrerade armaturer som skapar en upplevelse av lätthet. Dessutom utvecklade vi en tunn armatur med ingjuten LED runt pelarna för att förstärka lättheten. Vi öppnade upp för dagsljus vid rulltrapporna. Vi ville ha ett ljust slitstarkt golv och valde en italiensk kalksten som är nästan lika hård som marmor, menar Mark.
Tengboms ville också förstärka breddkänslan i passagen mot T-centralen skapade de nya lokaler och använde öppningsbara vikskjutväggar i glas mellan passage och lokaler. En meter in i lokalerna bestämde de också att ingen fast inredning får förekomma för att skapa både en lugn zon och upplevelse av bredd.
- Men det krävs många för att ro iland ett sånt här projekt. Arkitektur är en lagsport, avslutar Mark Humphreys.
