När EU:s energiprestandadirektiv (EPBD) ska införas i svensk lag kan byggnader med kulturvärden påverkas. En ny rapport visar att förvaltare av kulturhistoriska byggnader ofta har svårt att uppfylla de energibesparingskrav som följer av direktivet, vilket även kan påverka möjligheten att få finansiering och stöd.
Rapporten, som har tagits fram av Lunds universitet på initiativ av Riksantikvarieämbetet, pekar på behovet av tydligare riktlinjer för varsam energirenovering och metoder för att synliggöra kulturvärden. Enligt rapporten kan sådana verktyg bidra till att förena energikrav med bevarandet av det byggda kulturarvet.
– Klimatomställningen får inte ske på bekostnad av vårt byggda arv, den måste ske tillsammans med det. Kulturmiljön och den befintliga bebyggelsen är och behöver ses som en resurs i omställningen, säger Susanne Thedéen, riksantikvarie på Riksantikvarieämbetet.
EPBD och EU:s taxonomi är två regelverk som påverkar hur byggnader energieffektiviseras och hur finansiering styrs. EPBD ställer krav på energiprestanda, vilket ökar behovet av energirenoveringar. Samtidigt avgör EU:s taxonomi vilka renoveringar och byggnader som kan klassas som hållbara och därmed få tillgång till grön finansiering.
– Konsekvensen kan bli att kulturhistoriska värden går förlorade, eller att nödvändig energieffektivisering inte genomförs. Det påverkar både miljön och samhällsnyttan negativt, säger Ebba Gillbrand, utredare på Riksantikvarieämbetet.
Kulturvärden saknas i systemen
Rapporten konstaterar att EU:s taxonomi i liten utsträckning tar hänsyn till kulturmiljö. Traditionellt byggnadsvårdande underhåll räknas i dag inte som miljönytta, trots att det kan vara viktigt för en långsiktigt hållbar förvaltning.
För att en byggnad ska klassas som grön enligt taxonomin krävs exempelvis att den når energiklass A, tillhör de 15 procent mest energieffektiva byggnaderna eller minskar energianvändningen med minst 30 procent vid renovering. För många kulturhistoriska byggnader kan det vara svårt att uppnå utan att påverka byggnadens kulturvärden.
Rapporten lyfter behovet av att synliggöra kulturvärden i analyser och beslutsunderlag. Exempel på aspekter som kan beskrivas är:
- minskad risk för förvanskning
- längre livslängd
- ökad robusthet inför klimatförändringar
- bevarad materialintegritet
Utan sådana beskrivningar kan kulturvärden i praktiken betraktas som en kostnad i stället för en del av hållbarhetsarbetet.
Energi- och kulturvärden beskrivs i rapporten som förenliga mål, men något som kräver tydligare gemensamma förutsättningar. Att göra kulturhistoriska värden mer synliga i beslutsunderlag kan också underlätta för investerare att inkludera kulturmiljö i hållbarhetsbedömningar.
Kunskap om varsam energirenovering efterfrågas
Rapporten pekar även på att kunskapen om varsam energirenovering varierar mellan olika yrkesgrupper. Energiexperter och fastighetsägare har ofta god kunskap om energieffektivisering och EU:s taxonomi, medan förståelsen för kulturvärden kan vara mer begränsad. Samtidigt kan kulturmiljöexperter sakna energikompetens.
För att hantera detta efterlyser rapporten bland annat:
- nationella riktlinjer för varsam energirenovering
- bättre utbildning för energikonsulter
- ökat samarbete mellan antikvarier och tekniska experter
– Rapporten belyser en viktig kunskapslucka. Under de kommande åren blir det vårt uppdrag att, tillsammans med andra myndigheter, arbeta för att fylla den när EPBD ska genomföras, säger Ebba Gillbrand.
Rapporten pekar på att utvecklade indikatorer och ökad kompetens kan bidra till att energirenoveringar genomförs samtidigt som kulturhistoriskt värdefulla byggnader bevaras. På så sätt kan de bli en del av den gröna omställningen.
