På Stockholms stadshus är det febril verksamhet denna sommar. Man renoverar fönster, förbättrar fogar i fasaden och det som framför allt syns bäst — man klär om plåttaket.
Stockholms stadshus är en byggnad som känns som om den stått där i flera hundra år, men faktum är att den inte ännu fyllt ens hundra. Inte förrän 2023 kan vi se fram emot hundraårsfirandet av detta arkitektkoniska mästerstycke av Ragnar Östberg. Men innan dess är det hög tid att se över underhållet och det är det som man gör nu. Att man gör det under bästa turisttiden är ingen slump. De material man hanterar går helt enkelt inte att hålla på med vintertid, plus att riskerna för de som jobbar skulle bli högre då också. Att måla med oljefärg är omöjligt och att putsa i minusgrader rekommenderas inte. Men man tar en bit i taget och nu är det den norra sidan som är försedd med byggnät. Ovanför näten ser man takläggare klättrande och att delar av det nya taket redan är på plats.
Sponsrade plåtar från början Det är inte hela Stadshusets tak som är i plåt. Insidorna mot gården har tegelpannor. Stadshuset var förstås dyrt. Utan donationer hade det inte kunnat byggas. Det gäller även taket. För att möjliggöra plåttaket hölls en insamling där över 3 000 givare donerade var sin kopparplåt. I den så kallade Kopparboken finns de tre plåttaken med sin plåtindelning avbildade och med plåtarna numrerade. Vid namnen i boken anges vilket plåtnummer de olika givarna bekostat. Plåtarna beräknades kosta 25 kronor och vägde 6 kg per styck.
Jesper Lexius är Stockholms stads projektledare för renoveringen och berättar att de gamla plåtarna som tas ner kommer att organiseras och förvaras tillgängliga i Stadshuset. - Varannan plåt på taket har ett nummer som anger att just den plåten är sponsrad av en privatperson. Plåt nummer 1 är donerad av Kungen. Kopparboken, liggaren över namnen finns i De Hundrades valv, som det kallas, i Stadshuset. Det namnet fick rummet för att det från början var hundra ledamöter i rådssalen. Nu har man lagt till en person för att omröstningarna inte ska kunna bli oavgjorda.
Speciellt att arbeta med Stadshuset Jesper berättar att det är de duktiga takläggarna ifrån LW Sverige som är de verkliga hjältarna i takomläggningen. LW är generalentreprenör i projektet och har egna projektledare tillsatta. - Stadshuset är en väldigt speciell miljö som man aldrig blir trött på och kräver förstås stor hantverksskicklighet vid en renovering. Vi har handlat upp jobbet via offentlig upphandling och det var extremt viktigt att väga in yrkeskunskap och erfarenhet i vårt val. Att bara snegla på priset var inte aktuellt. Stadsmuseet är inblandat också i projektet. Att byggnaden är ett undantag gör det både svårt och ibland också enklare. Vi kan säga ”Det är som det är” i många fall och då blir besluten enklare. Å andra sidan måste vi hela tiden förhålla oss till hur huset är byggt när vi gör något. Dessutom är det ju ett levande hus i full verksamhet hela tiden plus alla turister. Det är viktigt att huset kan fortsätta att vara ett besöksmål i minst hundra år till. Men det får inte bli ett museum, menar Jesper.
Nej, ett levande Stadshus är det som Stockholm behöver och som också vackert kan representera Sverige i form av Nobelfester och annat. Och gärna med ett vackert plåttak på.
