Text: Anja Lindberg och Oscar Wackling
Vid reklamation enligt ABK 09 uppställs vissa formkrav för att ett framställt skadeståndskrav ska ha preskriptionsavbrytande verkan. Anja Lindberg och Oscar Wackling på Foyen Advokatfirma reder ut och uppmärksammar vanliga fallgropar som en beställare bör beakta inför utformning och framställning av krav på skadestånd.
I fall då en beställare och en konsult avtalar om att ABK 09 ska vara avtalsinnehåll och beställaren under entreprenadtiden upptäcker fel i av konsulten utfört arbete som kan komma att medföra skada så har beställaren i enlighet med ABK 09 kap 5 § 6 en skyldighet att reklamera till konsulten för att inte förlora rätten att göra gällande kravet. Bestämmelsen har följande lydelse.
Krav på skadestånd ska för att kunna medföra rätt till ersättning framföras skriftligen inom tre månader efter det att beställaren fått skälig anledning att anta att konsulten är ansvarig för skadan, dock senast inom nio månader efter det att beställaren fått kännedom om skadan. Kravet ska dessutom framställas inom ansvarstiden som anges i § 2.
Förutsatt att tidsfristerna har beaktats och beställarens skadeståndskrav med anledning därav inte är preskriberat har det vid domstolsprövning även krävts att reklamationen i fråga uppfyller vissa formkrav för att ha preskriptionsavbrytande verkan. Men vilka formkrav måste då en reklamation uppfylla?
Svea Hovrätt och Attunda tingsrätt har i dom berört frågan. I domarna konstateras att Högsta domstolen i flera avgöranden uttalat sig rörande principerna för tolkning av villkor i allmänna bestämmelser inom entreprenadbranschen och att en ”korttidspreskription” likt den i ABK med dess ingripande rättsverkan som huvudregel ska tolkas restriktivt, avseende såväl tillämpningsområde som dess tillämpningsförutsättningar, samt att vad som kan krävas av en reklamation för att undvika en sådan verkan därför inte kan ställas alltför högt när det inte i avtalstexten har angetts vilket innehåll reklamationen ska ha.
Hovrätten över Skåne och Blekinge har i fråga om huruvida skadeståndskravet varit tillräckligt preciserat hänvisat till ett yttrande från BKK. I yttrandet anfördes att kravet gentemot konsulten i många fall inte kan preciseras till sin omfattning förrän de kostnadsmässiga konsekvenserna av felet klarlagts med den entreprenör som utfört arbetet. Vidare anfördes att grunden för kravet bör kunna utläsas av den skriftliga framställningen och anges så specificerat som möjligt med hänsyn till omständigheterna. Mot bakgrund av de komplexa förhållanden som ofta föreligger bör man dock ofta få acceptera att grunden vid en första anmälan anges i tämligen generella termer. Det bör dock i de allra flesta fall vara möjligt att ange vilka fackområden som berörs (exempelvis, VVS, El, Bygg etc.) samt så långt som möjligt vilket slag av bristfällighet man menar föreligger (exempelvis projekteringsfel, brister i samordning etc.).
Sammanfattningsvis och mot bakgrund av ovan refererade avgöranden, så bör en beställare i möjligaste mån redogöra för respektive brist som förekommit samt konstatera att man i anledning av bristerna anser sig vara berättigad till ekonomisk kompensation i form av skadestånd. Skadans storlek behöver dock inte framgå av reklamationerna, utan kan förbehållas ett senare återkommande när densamma har kunnat beräknas närmare.
