Svårt att bedöma olika materials klimatsmarthet i en helhetsbild

Motstridigt resultat: trästommen var bäst i en studie, i nästa var den sämst. Foto: Andrea Hallencreutz/IVL
Motstridigt resultat: trästommen var bäst i en studie, i nästa var den sämst. Foto: Andrea Hallencreutz/IVL

IVL har tillsammans med Sveafastigheter undersökt vilken miljöpåverkan valet av byggnadsstomme har ur ett helhetsperspektiv. Klimatpåverkan och aspekter som biologisk mångfald har vägts in i beräkningarna. 

Studien ”Trä versus betong” initierades av Sveafastigheter för fem år sedan och består av fem delar som tar avstamp i två hus med hyresrätter som ska byggas i Vallentuna. Det ena byggs med trästomme och det andra med betongstomme. Tanken är att resultatet ska vara till gagn för hela bygg- och fastighetsbranschen, med publika data. 

Den första delen av studien, som gjordes av klimatberäkningsföretaget Plant, visade att trästommen var det mest hållbara alternativet. 

I studiens andra del har IVL Svenska Miljöinstitutet fördjupat LCA-upplägget. Livscykelberäkningarna som användes är enligt ReCiPe 2016, ett globalt accepterat analyssystem som bygger på data från miljövarudeklarationer (EPD:er. Olika scenarier med trä eller betong i stommen modellerades och en separat analys gjordes av markanvändningens påverkan på den biologiska mångfalden samt övrig påverkan på biologisk mångfald.

I denna studie fick träbyggnaden högst total miljöpåverkan. 

- Det beror framför allt på träbyggnadens inverkan på biologisk mångfald till följd av markanvändning i skogsbruket. Träets andra parametrar visade mindre klimatpåverkan än vad betongbyggnaden i standardutförande gjorde, säger Eskil Mattsson på IVL, forskare med fokus på skog, ekosystem och markanvändning. 

Eskil Mattsson är forskare på IVL Svenska Miljöinstitutet som har undersökt miljöpåverkan av betongstomme kontra trästomme i ett bredare miljöperspektiv än vanligt. Foto: IVL
Utmaningen är att översätta olika materials lokala miljöpåverkan till en generell siffra och att få med samtliga miljöaspekter över tid. Foto: Andrea Hallencreutz/IVL

Klimatförbättrad betong bättre

I ett scenario med klimatförbättrad betong i byggnadsstommen blev klimatpåverkan lägre än med konventionell betong - men påverkan på den biologiska mångfalden kvarstod i form av försurning och marknära ozon. När även platsgjutna och prefabricerade byggelement ersattes med klimatförbättrade alternativ i ett ambitiöst scenario visade kalkylerna den lägsta totala miljöpåverkan av alla studerade alternativ.

- Det är tyvärr lätt att sådana här studier blir ett slagträ mellan material och branscher. Alla konstruktionsmaterial har sina för- och nackdelar, vilket kräver många avvägningar. Det är viktigt att få med hela perspektivet och förbättra analyserna i takt med att nya dataunderlag blir tillgängliga, säger Eskil.

Biologisk mångfald var viktigt att ta med i beräkningarna för att få ett bredare perspektiv.

- Att mäta koldioxid-ekvivalenter är relativt enkelt, men klimatförändringarna påverkar också i hög grad den biologiska mångfalden. Trots detta har biologisk mångfald inte tagits nämnvärt i beaktande tidigare, säger han.

IVL har inte tittat på vare sig trästommens eller betongstommens förmåga att återvinnas eller användas igen. Stål å andra sidan kan återvinnas ett obegränsat antal gånger – och stålkonstruktioner kan ofta återbrukas. Foto: Creative Commons 

Ska ses som ett steg på vägen

Produktion och konsumtion är utan tvivel det mest belastande för klimatförändringarna och för den biologiska mångfalden, säger han, och livscykelberäkningarna i studien har enbart omfattat produktionsfasen A1 till A3, det vill säga råvaruutvinning, transport till tillverkningsanläggningar och produktion av byggprodukter. Materialens förmåga till återvinning eller återbruk har alltså inte undersökts. 

- Rapporten ska tolkas som en första uppskattning. Vi behöver mer data om vi ska sträva mot en heltäckande bild. Vi behöver också göra fler beräkningar som fångar den lokala miljöpåverkan och ta in andra tidsperspektiv för att återspegla komplexiteten av biologiska mångfalden, säger Eskil.  

Cirkulära materialflöden för att klara klimatmålen 

EU:s nya Byggproduktförordning (CPR) i kombination med taxonomikriterierna sätter press på aktörerna att redovisa klimatpåverkan och materialens cirkulära kvalitet. Digitala produktpass (DPP) och krav på demonterbarhet vid nyproduktion är på väg att bli standard. Det innebär att konstruktioner måste utformas med tanke på framtida återbruk. 

Sedan snart ett år tillbaka finns den tekniska specifikationen CEN/TS 1090-201 tillgänglig som beskriver processerna för kvalitetssäkring av bärande stålkomponenter som ska återbrukas, säger Björn Åstedt, vd för Stålbyggnadsinstitutet, som ser att utvecklingen går mot att återbrukade stålkomponenter blir en naturlig del i byggprocessen.

- För stålbyggandet innebär detta både en utmaning och en möjlighet. Stål är ett material som i grunden lämpar sig väl för cirkulära flöden; det kan återvinnas och smältas om obegränsat antal gånger utan att tappa sina egenskaper, det kan demonteras och återbrukas, och det har väl etablerade globala återvinningskedjor, säger Björn.

Utmanande att jämföra material

- Alla konstruktionsmaterial har en påverkan på miljön. Material behöver jämföras utifrån påverkan på klimat, biologisk mångfald och andra miljöaspekter, i relevanta tids- och rumsperspektiv. På så sätt minskar risken att en åtgärd som förbättrar en miljökategori samtidigt som den försämrar en annan, säger Eskil. 

Björn håller med.

- Vi ska inte låta oss ryckas med av framgångsrik lobbying vad gäller val av byggmaterial. Samhället måste säkerställa att byggregelverket är materialneutralt, både när det gäller rent tekniska aspekter och delar som handlar om miljö och hållbarhet, säger Björn.

Kunskapsutvecklingen behöver fortsätta, säger Eskil och menar att en av utmaningarna framöver blir att översätta miljöpåverkan lokalt till en generell siffra. 

- Man måste också se på hur man lyckas med återvinning och återbruk av material. Samtidigt måste man börja någonstans och bygga vidare på kunskapen allteftersom.  

Text: Susanne Ringheim Kilje