Trä är naturligt, hållbart och återvinningsbart – ett av våra mest värdefulla byggmaterial. I många generationer har det haft en självklar plats i våra hem och trädgårdar: vi har byggt hus, tillverkat golv, lister, panel, fönsterbågar, trallvirke och satt upp ett vackert staket. Vi vet att trä fungerar – men vad har vi tappat av förståelsen för materialet?
Historiskt kände hantverkarna varje träslags egenskaper och använde dem på rätt plats. Gran, furu och olika lövträd valdes noggrant för sina respektive styrkor och karaktärer. Idag dominerar gran byggande och konstruktion, medan furu fortfarande används i snickerier – ofta utan samma djupa kunskap om dess egenskaper. Har vi förlorat den insikt som gjorde träet till ett material som inte bara var hållbart, utan också perfekt anpassat till varje funktion och detalj i byggnaden?
Att bevara och förstå trä – byggnadsvårdens roll
Det är här byggnadsvården och vi som arbetar inom detta område kommer in. Vårt arbete handlar om att förstå, fördjupa och sprida kunskap om bland annat trä och dess historiska byggtekniker. Vi blickar bakåt, studerar äldre metoder och virkesval, och tar med oss den kunskapen in i dagens arbete. På så sätt kan vi lära oss att använda trä på samma genomtänkta sätt som tidigare generationer gjorde – med respekt för materialets styrkor och hållbarhet.
Att välja rätt virke har alltid varit avgörande för byggnadens livslängd och uttryck. Gran uppskattades förr till plankgolv för sin jämna färg och förmåga att skuras ljusa, medan furu valdes till utvändiga snickerier och timmerstommar för sin slitstyrka. Valet av träslag varierade med lokala förutsättningar, som områdets klimat och risken för svampangrepp. Varje träslag användes med omsorg för olika delar av byggnaden – ett kunnande vi i viss mån redan gått miste om idag.
Från lokalt virke till globalt flöde
Historiskt hämtades virket från skogarna i närområdet, och hantverkaren kunde ofta själv välja ut träet. I dagens rationella skogsbruk och med stora sågverk finns inte samma möjlighet. Men genom att vända sig till mindre sågverk kan man fortfarande specialbeställa virke och få kvalitet som motsvarar äldre tiders noggrannhet. Kunskap om var och hur man får tag på rätt virke är avgörande – det är en del av den förlorade kompetensen vi försöker återvinna.
Byggnadsvårdens förhållningssätt och historiska lärdomar
Att restaurera kulturhistoriskt värdefulla byggnader skiljer sig från att bygga nytt. Som Söderberg och Kjellberg uttryckte det 1987:
“Hantverkaren måste sätta sig in i hur virket till dessa byggnader valdes och hur det avverkades, hanterades och bearbetades. Det är viktigt att följa detta arbetssätt även vid restaurering, annars förlorar byggnaden sitt värde som vittnesbörd om sin tids byggnadskultur.”
Byggnadsvården lär oss att se bakåt för att kunna bygga framåt. Genom att studera äldre tekniker och använda virke på samma sätt som tidigare generationer, bevarar vi både materialkvalitet och hantverkskultur. Det handlar inte om att jaga de snabbaste eller mest “effektiva” metoderna för den kortsiktiga vinningen, utan om att förstå varför gamla lösningar fungerade – och ofta fungerade bättre i längden. Vi bygger för att våra hus från 17- 1800-talet ska hålla ännu ett sekel.
Naturliga former och ödmjukhet inför materialet
I äldre tiders byggande tog man vara på träets naturliga egenskaper. En krokig fura kunde bli en perfekt och väldigt stark konsol eller snedsträva. Istället för att försöka “räta ut” virket utnyttjar vi dess styrkor. Det är ett tankesätt som kan inspirera även mer moderna projekt: att se möjligheterna i materialets variationer istället för att försöka kontrollera bort dem.
Att arbeta med händerna, förstå träets egen vilja och lära av tidigare generationers hantverk föder en ödmjukhet inför yrket. Byggnadsvården påminner oss om att hållbarhet inte bara handlar om energieffektivitet eller nya material – det handlar också om kunskap, respekt och långsiktighet.
Byggnadsvårdsföretagen – kompetens som bevarar kulturvärden
Byggnadsvårdsföretagen är ett nationellt samarbete mellan nio regionala föreningar för företag specialiserade på underhåll och reparation av kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Samtliga regionala nätverk har representation i styrelsen för att säkerställa ett starkt och enhetligt samarbete.
Medlemsföretagen har en imponerande bredd av specialistkompetenser: konservatorer, antikvariska konsulter, sakkunniga enligt PBL, arkitekter, materialproducenter, byggnadsvårdsbutiker, specialiserade hantverkare och byggföretag med bred erfarenhet. Alla anslutna medlemsföretag har kunskap om och är specialiserade på traditionellt hantverk och tekniker. Detta appliceras på såväl underhåll och reparation som nybyggnation. Vi ser hur vår inriktning av kompetens efterfrågas mer och mer, både för att uppnå ett mer hållbart och sunt byggande, en hög hantverksmässighet och för en lång livslängd på våra hus, men också för att kunna bevara, omhänderta och utveckla det kulturmärkta byggnadsbeståndet.
Vi anser att det är avgörande med specialistkompetens för att vårda byggnader med kulturhistoriska värden. Det är inte bara för att bevara vårt byggda kulturarv – det finns även ekonomiska motiv. En studie från Kulturmiljö Halland (2012) visade att kulturhistoriskt värdefulla byggnader i snitt såldes för cirka 8 % högre pris än genomsnittliga hus.
Byggnadsvårdsföretagen arbetar för att höja kompetensen hos våra medlemmar och verkar för att både myndigheter och beställare ska förstå att specialiserad expertis vid upphandlingar gynnar vårt samhälle och vårt kulturarv.
Patricia Unnevi
Verksamhetsledare, Byggnadsvårdsföretagen i Sverige
