”Hela jordens befolkning bor i städer år 2090”

Staden Dhaka i Bangladesh med 17 miljoner invånare. Foto: Pixabay

Befolkningstillväxten efter istiden och migrationen till städerna under de senaste årtiondena ser ut att leda till att hela jordens befolkning år 2090 bor i städer. Stadsforskarna tvivlar på att utvecklingen är så entydig, skriver Helsingfors Universitet i ett pressmeddelande med anledning av ett seminarium, som hade arrangerats av Stadsakademin.

Stadsakademin är ett samarbete mellan Helsingfors universitet, Aalto-universitetet och Helsingfors stad som främjar stadsplanering, stadsutveckling, interaktion och gemensam planering inom mångvetenskaplig stadsforskning.

Att förbereda sig för överraskande förändringar är viktigare än att komma med förutsägelser, säger Michael Batty från University College London som talade på Stadsakademins seminarium Complex Urban Futures.

- Det håller på att uppstå många olika städer, inte en enda stor stad. Det är viktigt att fundera på vad man avser då man talar om en stad. Boendemiljöerna i São Paulo och Köpenhamn skiljer sig mycket från varandra. Även Helsingfors och Tammerfors är olika, påpekade Batty.

Urbaniseringen är sammanbunden med välfärd och välstånd eftersom varor och pengar finns där människorna finns. Samtidigt ökar också bieffekterna. Brottsligheten ökar, levnadskostnaderna stiger och ojämlikheten ökar i takt med urbaniseringen.

- De största utmaningarna som europeiska städer står inför gäller befolkningens stigande ålder och migrationen. Även ojämlikhet mellan geografiska områden är ett hot, säger Michael Batty.

Digitaliseringen är redan ett faktum. Människors liv förändras ändå inte radikalt.  

- Framtidens städer kommer i stort sett att se likadana ut som de gör nu, säger Michael Batty. Ingen planerar att riva historiska byggnader eller förändra gamla städers arkitektur.

Batty, som är en erfaren pionjär inom stadsforskning, tror inte på utopier. Utopier har kommit och gått.  I ett totalitärt system försöker man ha kontroll över allt som påverkar utvecklingen, men historien visar att framgången för sådana system inte varit långvarig.

Städer planeras uppifrån nedåt och man försöker styra utvecklingen, men utvecklingen sker i själva verket nerifrån uppåt.

- Det är fascinerande att se stadens puls. Då passagerare i Londons kollektivtrafik reser med kortet Oyster Card sparas rutterna i en databas och visas i realtid.

- Staden är inte en maskin eller en levande organism, även om den ser ut att pulsera i bilden som skapas med hjälp av stora mängder data, säger Michael Batty som är med i ett projekt som simulerar London.

Bilden för tankarna till en aggressiv cancersvulst eller ett blodkärlssystem. Det är ingen som planerat att den ska se ut så här, påminner Michael Batty.

- Data som dessa skärper diskussionen och erbjuder verktyg för stadsplanering, säger Michael Batty. Med hjälp av dessa data kan man bedöma följderna av en ny, snabb tågbana eller se hur en metrostrejk påverkar stadsbornas vardag, men de kan inte hjälpa med att förutspå framtiden.