Johnnie Pettersson är grundare och vd för Archus Arkitekter. Johnnies var från allra första början, alldeles efter en masterexamen år 1982, inställd på en karriär i USA. Men en kombination av kärlek till sin dåvarande flickvän (nuvarande fru) och en insikt om att Kaliforniens lockande framgångslöften inte kunde trumfa Sveriges sociala klimat fick honom att stanna och ta sig an en bana som arkitekt på ett arkitektföretag i Västerås. Efter en misslyckad affär blev det misstämning på företaget och Johnnie, tillsammans med kollegan Leif Karlsson, startade det bolag som idag heter Archus Arkitekter.
- Vi fann varandra. Vi började utveckla idéer och projekt. Egentligen är jag kvar där idag. Jag jobbar tillsammans med våra kunder där vi initierar projektet. Dessa initiativ har varit kraften för uppbyggnaden av verksamheten, berättar Johnnie Pettersson. Vi hade en idé om att om att dagens människor lever på en standard, vad gäller komfort och hygien och levnadsvillkor, som om man bara går 150 år tillbaka bara var förunnad grevar och baroner. Det föranledde mig att tro att människor om 100 år lever ännu bättre.
- Detta gör att jag har ett starkt intresse för historia och politik, ett samhällsengagemang. Arkitektur i sig själv är byggnader man designar och gestaltar. Det är ju egentligen bara klimatskydd. Vi designar och skapar av ett skäl. Av ett behov. Vi fascineras av framtiden och vår utveckling. Varför fick vi en sådan drivkraft? Allt vi kan föreställa oss kommer vi till slut att göra. Allt du kan föreställa dig kan gå. Min mamma hade den egenheten att hon laddade mig med fantasifulla böcker. Det jagade på min fantasi.
Sansad visionär
Johnnie berättar att mycket av Archus arkitektur förvisso är sansad och utan ett behov av att framträda. Det finns inget behov av att gå till historien, så länge man har gjort skillnad. Något som dock träder fram som intressant är det visionära. Mycket av det Archus vill skapa härstammar ur det amerikanska rymdprogrammets estetik.
- Archus startade så. Det var halvt om halvt farkostliknande byggnader. Däremot har vi alltid varit modernister. Sen har vi i något enstaka fall anpassat byggen i gammal stil. De bästa modernisterna var nog goda klassicistiska arkitekter. De hade en känsla för goda proportioner. Det är ofta en brist på proportioner som gör det fula.
Arbetar med skalor
Johnnie Pettersson arbetar gärna med skalor på ritbordet, med byggnader som kan tolkas olika beroende på vilket avstånd man håller från dem.
- En bra byggnad ska alltid fungera i skalor, på olika avstånd. Man ska kunna se något ur 150 olika vinklar och den ska fungera - och när man kommer närmare ska man upptäcka nya saker. Tegelarkitekturen är fenomenal på det sättet. På långt håll kan en tegelbyggnad ses som en brun solitär och enhetlig byggnad. Kommer närmare ser man ett förband, med skuggor och uttryck. Riktigt nära kan man se detaljer, som intryckta eller utdragna stenar. Allra närmast kan man upptäcka att tegelstenar kan ha olika detaljer. Jag tycker nästan att tegelhus är det vackraste hus som finns. De står sig också.
Viktig hållbarhet
Archus Arkitekter har en väl utarbetar miljöpolicy. Johnnie anser att arkitekturen i sig blir hållbar när den står sig, i tid och rum.
- Ibland kan man undra om det är resurssnålt att arbeta med material som kräver ständigt underhåll. Jag gör inte gärna om ett jobb två gånger. Byggnader som är byggda i sten, betong, tegel, och så vidare, är resurssnåla. De står sig i eviga tider.
--
Tre favoriter:
Vattenfall huvudkontor. Den stora grejer med vattenfall, atriet, ljusgården. Vi ville skapa en synlighet. Atriet och ljusgården används verkligen. VI har med flit styrt all kommunikation till trappor och hissar, kaféer, pausytor och mötesrum som vetter mot atriet. Det är omöjligt att komma till Vattenfall utan att passera atriet.
Konserthuset i Västerås är en riktig höjdare. Den gick från idé till invigning på två år. Alla invånare och politiker var nöjda med projektet. På liten yta och låg budget blev det att bra konserthuset. Det ser knappt använt ut nu efter tio år. Det är genuina material: skiffergolv, ekparkettgolv, tegel, stål och glas. Och akustiken är kanon. Flera akustiker säger att det är ingen som har kommit så nära bulls eye. Byggnaden har en stor glasfasad. Jag tycker om den gränslösa arkitekturen mellan ute och inne. Det är intressant med ett samtal mellan det yttre och inre. Det kan härledas till min barndom igen, de futuristiska genomskinliga kupolerna från sci-fi.
I modern tid ritade vi Ljusbojen vid Mälaren i Västerås. Den är typiskt modernistisk och uttrycker gärna det vi står för idag. En konkurrent är Engelbreckt vid Cityringen i Västerhus, det första hus jag ritade i Archus. Min mecenat Rolf Gustafsson, en stor lokal byggmästare, tillät att jag fick fria händer - 28 år gammal. Engelbreckthuset var startprojektet. Ett stort bostadshus som en mer traditionell byggherre knappast hade tillåtit.
