Utanförskap, segregation eller utsatta bostadsområden debatteras ofta. Och nästan alla i Sverige vet vad Stureplan representerar och lika många känner till vad som associeras med platser som Rosengård, Rinkeby eller Biskopsgården. För att skapa ett samhälle där alla har en bra boende- och närmiljö spelar social hållbarhet en avgörande roll. Möt Viktoria Walldin utvecklingsansvarig för social hållbarhet på White Arkitekter som ger sin syn på detta.
Text: Mari-Louise Paulson
– Jag har själv vuxit upp i ett miljonprogramsområde med dåligt rykte. Dessutom är jag en synlig minoritet så i hela mitt liv har jag konfronterats med frågor som: var kommer du i från? Hur kan du bo där? Det här gör att man börjar ifrågasätta om det är något fel på en själv, ens bostadsort eller på de andra som bor där, säger Viktoria Walldin, partner och utvecklingsansvarig för social hållbarhet på White Arkitekter.
Det var där under uppväxten i miljonprogramsområdet, Malmvägen i Sollentuna, som hennes intresse för sociala frågor väcktes. Något som ledde till studier i religionshistoria och antropologi. I samband med det stötte hon på platsanalyser.
– Det som intresserade mig var frågan om vilka krafter som påverkar om ett område ska bli populärt. Svaret på det var en investering i fysik miljö samt inflyttning av den kulturella klassen. Om ett område ska flyga måste alltså kulturmänniskor vilja bo där. Jag tänkte att det måste finnas något mer relativistiskt. Vad är den mjuka infrastrukturen? Finns det någon ingrediens som jag kan fixa? Jag insåg att jag behövde jobba med arkitekter som kan påverka för att kunna göra det, säger Viktoria Walldin.
Så blev det också. 2007 gjorde hon en studie om multidisciplinära samarbetens förutsättning för lyckade projekt och ringde upp Whites dåvarande vd för att fråga hon fick studera hur White jobbade. Ett samarbete inleddes vilket så småningom ledde till en anställning. I dag är hon partner och har byggt upp en avdelning som arbetar med social hållbarhet i arkitektur och stadsbyggnad.
– Vi är 13 personer med olika bakgrund inom etnologi, kulturgeografi och ekonomi, som brinner för social välfärd och gör ett dunderjobb, säger Viktoria Walldin.
Arbetsmetoderna för informationsinsamling handlar ofta om en uppsökande verksamhet.
– Folk är generellt bra på att ge input. Samråd har en funktion men drar ofta till sig samma typ av personer, självklart ska vi lyssna på dem, men vi behöver höra från fler människor och grupper. Därför jobbar vi uppsökande. Vår roll är att ta redan på vad folk vill ha och att tolka detta, eftersom människor tenderar att önska sig det man redan känner till. Vi undersöker hur man kan komma förbi det.
Hon exemplifierar med alla tomma boulebanor som finns runt om i Sverige och studier som visar att satsningar på aktiviteter i parker ofta helt exkluderar unga tjejer.
– Vi snubblade över statistik som bland annat Stockholms Stad hade gjort, där en studie visade att 80 procent av alla publika aktiva ytor togs över av killar i åldern sju till 19 år. Innan och efter dessa åldrar är det hyfsat jämlikt men var är tjejerna från sju och 19 år?
Handlar det om att de inte vill ha konstgräs, skateparker och parkour? Eller är det så att vi har en kultur som marginaliserar tjejer i det offentliga så att de inte vågar ta plats, säger hon retoriskt.
Vad är då socialt hållbara miljöer? Viktoria Walldin ger en rad exempel så som aktivitetsplatser, mötesplatser, lekplatser, offentliga miljöer och gångstråk.
– Social hållbarhet är att sätta människa i centrum. Ofta detaljer som man inte tänker på när man planerar. Det kan vara en sådan enkel sak som ett gångstråk där folk vill gå eller en hopphage i färgglada kulörer. Studier visar att barn hellre väljer hagar i färg än vita. Det är argumentet för att lägga den där extra kronan.
Viktoria Walldin skulle gärna se att socialtjänsten hade tydligare uppdrag vid en områdesplanering. Det bästa tycker hon vore att ha ett organ eller förvaltning som jobbade med social hållbarhet nationellt. Men hon ser också att intresset om dessa frågor ökar.
– Jag märker att det händer grejer på kommunerna och att kunskapen hos hela branschen växer. Vi i Sverige som har både kompetens och pengar ska inte behöva ha segregerade bostadsområden, säger hon.
Hennes egen vision för framtidens arkitektur är att ge mer makt till arkitekterna.
– I dag är det den som håller i plånboken som driver projektet framåt. Jag tror att vi skulle se ännu bättre projekt om arkitekterna fick driva sin vision. Beställare kan vara jätteambitiösa med att ta in olika perspektiv, men ofta slutar det med att man inte tycker sig ha råd. Om arkitekter också var projektledare skulle det bli mer troget en vision och det tycker jag skulle vara toppen, avslutar Viktoria Walldin.
Fakta:
Social hållbarhet
Social hållbarhet handlar om att bygga ett långsiktigt stabilt och dynamiskt samhälle där grundläggande mänskliga behov uppfylls och alla får utrymme att växa. Det gör man genom att lyfta fram ett brukarperspektiv i planeringen och att beskriva människans livsmönster och potentialen i den sociala miljön. För att förstå respektive projektets förutsättningar utifrån dess sociala och kulturella sammanhang jobbar man med metoder så som:
- Intervjuer, från enkäter till djupintervjuer
- Gåtursanalyser
- Deltagandeobservationer, platsobservationer
- Fokusgrupper
- Medborgardialoger
- Workshops
- Sociotopkartor, upplevelse och värderingskartor
- Sociala konsekvensbedömningar/konsekvensanalyser
- Kulturanalyser
- Inspirationsföreläsningar och metodutbildningar
Källa: White
Fakta Viktoria Walldin
Viktoria Walldin är partner och utvecklingsansvarig för social hållbarhet på White Arkitekter.
Förutom att driva projekt har hon medverkat i åtskilliga föreläsningar och debatter samt varit rådgivare åt den norska regeringen gällande stadsutveckling. 2014 tilldelades hon, som första person någonsin, Sweden Green Building Awards.
Källa: White