Danska arkitektfirman BIG – Bjarke Ingels Group, har sedan några år etablerats sig som en byrå med storslagna och ofta otyglade idéer om arkitektur. Deras expressiva byggnader är kontroversiella och möter både entusiasm och motstånd. BIG startades 2005 i Köpenhamn där huvudkontoret ligger och varifrån man sköter uppdragen i Europa och Asien. Våren 2010 öppnade BIG även ett kontor i New York, från början enbart för att styra upp ett projekt på Manhattan, men det blev permanent och därifrån leder nu BIG sina uppdrag i Nordamerika. De senaste åren har arkitektkontoret påbörjat flera nya projekt i USA och Kanada.
Arkitektfirmans grundare och frontfigur Bjarke Ingels är ingen revolutionär, konstaterar han själv. Det som intresserar honom är en gradvis utveckling av arkitekturen baserad på vardagen och verkligheten, inte en snar omvälvning av densamma.
– Snarare än revolution är vi intresserade av evolution. Vi förespråkar en filosofi där saker utvecklas genom anpassning efter vad som sker i världen, förklarar Bjarke Ingels.
Han har däremot inget emot att jämföras med personer som har varit revolutionerande för sin tid, såsom arkitekterna Mies van der Rohe, Robert Venturi och Rem Koolhaas. Deras berömda respektive slagord: ”Less is more”, ”Less is a bore” och ”More is more” har Bjarke Ingels anammat. Han vill inte vara sämre och har skapat sig sitt eget motto som en metamorfos av de ovan nämnda, parat med den amerikanske presidenten Barak Obamas berömda valslogan ”Yes we can”. Resultat blev det numera ofta brukade: ”Yes is more” - vilket sitter fint på det språk som danskar gärna talar och som rimmar på de kända föregångarnas.
En svensk journalist undrade för några år sedan om Bjarke Ingels hade fått storhetsvansinne eftersom han på en utställning på Dansk Arkitektur Center i Köpenhamn 2009 hade monterat stora bilder med huvudporträtt på de kända arkitekterna och president Obama med deras citat i en pratbubbla, och vid sidan om dessa en lika stor bild på sig själv med sitt nyfunna mantra. Sanningen är kanske att den danske arkitekten helt enkelt bara är sig själv, och ödmjukhet är förmodligen inte en av hans mest utpräglade egenskaper.
Jämför med Darwins teorier
Bjarke Ingels jämför BIG: s formgivningsprocess med Charles Darwins berömda evolutionsträd. Han beskriver det som att arkitektkontorets projekt utvecklas genom en serie ”generationer” av designmöten. Varje sådant möte resulterar i fler idéer än vad som behövs - och precis som hos Darwins teori överlever bara de bästa.
– Genom ett slags arkitektoniskt urval kanske vi väljer en särskilt vacker modell, eller en väldigt funktionell modell. Vi parar sedan dessa med varandra och de kan ge en muterad avkomma. Efter flera generationer av sådana designmöten kan vi komma fram till en design som är tillfredsställande, menar arkitekten.
Ett exempel på denna process är ett projekt som BIG gjorde för ett bibliotek och ett hotell i Köpenhamn. Bjarke Ingels har berättat att skissarbetet var otroligt svårt och att det nästan blev till en kamp för överlevnad. Men gradvis så utvecklades en idé om ett slags torn som smälter in i stadens omgivning och utvidgar det allmänna utrymmet och blir till en slags skandinavisk variant av Spanska trappan i Rom. Det blev en publik plats såväl på utsidan som på insidan.
Slänger aldrig en skiss
– Men Darwin förklarade inte bara hur en idé utvecklas. Han visade också hur en sidogren kan uppkomma. Ofta får vi lysande uppslag som kanske inte alltid fungerar i det aktuella sammanhanget, men som för en annan kund kan vara just det som vi söker. Därför slänger vi aldrig bort några av våra idéer. På så vis fungerar vårt arkitektkontor som ett slags arkiv över en arkitektonisk mångfald, för man vet aldrig när det kan komma till hands, säger Bjarke Ingels.
Han berättar om hur två BIG-projekt utvecklades genom anpassning till sin omvärld. Den första påbörjades i Shanghai, där BIG gjorde ett bidrag till Danmarks paviljong för World Expo 2010.
– När vi var där såg vi den tecknade figuren Haibao, som var utställningens maskot. Han såg på något sätt märkligt bekant ut, och efter en stund kom jag på att han liknade en byggnad som vi hade ritat för ett hotell i norra Sverige. Vi tyckte om formen men den såg inte ut att passa in riktigt. Den svenska juryn tyckte likadant så vi förlorade. När vi en tid senare hade ett möte med en kinesisk affärsman råkade han se vårt skissförslag för det svenska hotellet och sa att den motsvarade det kinesiska tecknet för ”folk”.
Anlitade feng shui-mästare
Strax därpå bjöds BIG in för en utställning under Shanghais industrivecka, där firman fick chans att visa sina förslag. Danskarna anställde en feng shui-mästare, förstorade byggnaden tre gånger och åkte till Kina. De döpte modellen till ”People’s Building”. Tidningen Wen Hui Bao visade en bild av modellen och Shanghais borgmästare kom förbi och BIG fick möjlighet att förklara och utveckla sitt projekt. Shanghai är den plats i världen som har flest skyskrapor, men borgmästaren kände det som om själva rotsystemet hade kapats. I ”Folkbyggnaden” såg han en länk mellan Kinas urgamla visdom och dess framtid. Vi höll självfallet med honom. Om man återkopplar till världsutställningens maskot Haibao så föreställer den faktiskt det kinesiska tecknet för folk. Utställningens tema var ”bättre stad, bättre liv och hållbarhet”. Begreppet hållbarhet känns som den protestantiska tesen att det måste göra ont för att vara bra. Man ska inte ta långa varma duschar, man ska inte flyga på semester, eftersom det är dåligt för klimatet. Det är lätt att få uppfattningen att om man lever ett hållbart liv så innebär det ett tråkigare liv än det normala. Därför ville vi visa ett exempel där en hållbar stad faktiskt ökar livskvaliteten. Samtidigt ställde vi oss frågan vad Danmark kunde lära Kina som kunde vara relevant, vad kan ett av världens minsta länder lära ett av världens största länder?
Från cykelstad till bilstad
Ingels berättade vid ett föredrag i London om hur Shanghai har gått från att ha varit en cykelstad till att vara en bilstad, medan Danmark har upplevt den motsatta utvecklingen där idag en tredjedel av medborgarna i Köpenhamn pendlar med cykel till sitt arbete. Detta faktum tog han fasta på då han utformade Danmarks paviljong inför Expo 2010 i just Shanghai. Han ville därför donera ett tusen stycken av Köpenhamns fria lånecyklar till världsutställningen för att kineserna ska kunna återerövra sin stad på två hjul och kunna ta sig runt på utställningsområdet med cykel. Han skickade också över Den lille havsfru som kronan på verket och han hade tankar på att frakta över en miljon liter köpenhamnskt hamnvatten för att visa besökarna att det går utmärkt att bada mitt i den danska huvudstaden. Men den idén föll på sin orimlighet ur samma miljöperspektiv som det var utsett att stimulera.
Reser spektakulära monument
Kanske var det Bjarke Ingels rättframma och ungdomliga tolkning av arkitekturen och hans enkla och vardagliga förklaringar av BIG:s projekt som gjorde honom populär inledningsvis hos beställarna. Han blev också snabbt omhuldad i media, faktiskt redan under sina första år som arkitekt under tiden i Plot tillsammans med den belgiskfödde samarbetspartnern Julien De Smedt åren 2001 till 2005. Bjarke Ingels kritiker å sin sida menar att han inte tar arkitekturen på fullt allvar, utan mest är ute efter att synas och att resa spektakulära monument. Anledningen till att han överhuvudtaget märks så väl beror till stor del på att den skandinaviska arkitekturen under efterkrigstiden kultiverat de fina nyanserna och de inre kvaliteterna. Därför fungerar denna bakgrund som en ytterst tacksam omgivning när Ingels presenterar sina betydligt mer vildvuxna idéer om byggnader som inte bekymrar sig om att vara lågmälda eller att smälta in i landskapet.
Kränker natursköna platser
Även om Bjarke Ingels byggnader inte kommer att stå sig lika länge som de egyptiska pyramiderna så finns hans namn inskrivet i historieböckerna. En relevant invändning är frågeställningen varför dessa spektakulära byggnader alltid måste uppföras på platser som i sig är slående naturligt vackra. En sådan kanske ekologiskt känslig plats behöver inte en byggnad som tar över och inkräktar på dess omgivning. Dessa byggnader behövs så mycket bättre i miljöer som just inte är vykortsvackra, i stadsdelar där det bor många människor som kan uppskatta dem dagligen. Det så kallade Folkets torn som kommer att byggas i Shanghai ritades ursprungligen som ett spa-hotell i Umeå, men projektet genomfördes aldrig. När Bjarke Ingels av en slump senare fick veta att formen på hans hotell motsvarade det kinesiska tecknet för människa var det som klippt och skuret för ett monument i Kina. Det uppförstorades bara tre gånger för att fungera bättre i det nya landet där statsledningen inte räds storslagna, påkostade och spektakulära projekt.
Arbetar med många discipliner
Vilken typ av projekt föredrar ni att arbeta med?
– Vi gör projekt inom alla områden och storlekar, från produktdesign med vårt systerföretag KiBiSi som också har sitt kontor i samma byggnad, till strategisk stadsplanering. Men BIG: s huvudsakliga sysselsättning är självklart arkitektur, säger Andreas Klok Pedersen som är en av medgrundarna till BIG.
Många av BIG: s aktuella projekt är en blandning av större höga byggnader och mindre kulturella anläggningar.
– Särskilt i Asien verkar det finnas en konstant efterfrågan på mycket stora byggnadsverk. De snäva tidsplanerna och den höga ambitionsnivån för de här projekten gör det möjligt för oss att få våra idéer förverkligade. När vi däremot arbetar med mindre projekt får vi tillfälle att fördjupa oss i material och byggtekniker, säger Bjarke Ingels.
Beskriv er arbetsstrategi?
– Ofta inleder vi ett projekt med två parallella spår av efterforskning. Ett där vi tittar på uppdraget ur ett journalistiskt perspektiv. Vi försöker blottlägga konflikter och möjligheter, lära oss om vilka som ska använda byggnaden, om platsens historia och kontext, vi studerar årstider och klimatförändringar som kan komma att påverka projektet.
Samtidigt gör vi en stor mängd fysiska byggmodeller och studerar hur de responderar på olika givna problem. Ibland kan det innebära att vi går igenom hundratals misslyckade försök. Det är en process som är lika frustrerande som underhållande, berättar Bjarke Ingels och Andreas Klok Pedersen.
Snäv budget stimulerar kreativitet
Snarare än att fokusera på en stil eller form försöker BIG komma fram till en lösning som fungerar i olika sammanhang. Arkitekterna menar också att en snäv budgetram, envisa grannar som motarbetar projektet och rigida byggbestämmelser som begränsande faktorer kan fungera som bränsle för den kreativa processen. Det utseende som byggnaden får i slutändan är inte sällan en biprodukt skapad av alla de omgivande faktorer som påverkar projektet.
– Vi gör hela arbetsprocessen från koncept till konstruktion här på kontoret, och den processen är en integrerad del i varje enskilt steg i projektet. Efter hand som vi närmar oss slutet av processen blir de fysiska modellerna särskilt viktiga, berättar de.
Har det hänt att ni har velat ändra något på en byggnad i efterhand?
– Lyckligtvis är ett färdigställande av en byggnad en väldigt utdragen process. Därför finns det gott om möjligheter att revidera arkitektoniska idéer och tekniska lösningar under arbetets gång. Eftersom vi alltid gör fysiska byggmodeller av varje enskilt steg av projektet från skiss till konstruktion, så blir slutresultatet ofta det vi avsett.
Skandinavisk bakgrund fördel
Hur är arbetsklimatet för er som arkitekter i Danmark respektive Amerika?
– Här i Danmark är vi vana vid att arbetat i en väldigt pragmatisk omgivning med mycket diskussioner där flera åsikter vägs in och gemensamt för projektet vidare. Det är viktigt att rikta sig mot och låta sig styras av det kollektiva och gemensamma intressena både vad gäller utformning och kommunikation. I Amerika har man en stark tradition av projekt som ofta faller i två väldigt olika kategorier, där den ena är offentliga och officiella byggnader för den breda allmänheten, och den andra är oerhört exklusiva och kostsamma byggnader för ett fåtal människor. Vår skandinaviska inställning har förmodligen varit en bidragande orsak till att vi under de senaste åren har fått möjlighet att genomföra ett flertal projekt i Nordamerika. Det har visat sig passa väl in i det amerikanska arbetsklimatet.
