Cement, ballast och vatten blir betong. Så lyder den klassiska ekvationen som allt mer får rucka på foten för grönare alternativ. Även om forskning antyder att cementbaserad betong ur ett livscykelperspektiv inte är så miljövådligt som ibland påståtts, är energiförbrukningen vid själva tillverkningsprocessen märkvärd. Kanske är det just därför som frasen ”grön betong” blivit intressant för byggindustrin. Det handlar om att hitta alternativa sätt att framställa betong, som till skillnad från traditionellt cement kräver mindre av miljön. Ett sätt är att ersätta cement med masugnsslagg från stålindustrin, så kallad GGBS.
Ända sedan 1800-talet har stålindustrin tagit tillvara på sitt masugnsslagg. Men det är först på senare år som miljöperspektivet lyfts fram som en intressant fördel med den slagg, GGBS, som kan användas av betongindustrin.
– I Sverige används endast en liten del av slaggen från stålindustrin till betong, men vi märker att efterfrågan från byggbranschen ökar, säger Henry Flisell, marknadsutvecklare på SSAB Merox. Även de större byggföretagen efterfrågar den här sortens ”grönt” bindemedel för att minska på miljöbelastningen.
Kärnan till problemet är det cement som används i traditionell betongtillverkning. För att framställa cement krävs förbränningsugnar som vid cirka 1 400 graders värme bränner kalk och lera i en energikrävande process. Genom att ersätta en del av cementen med GGBS vid betongtillverkning blir processen mindre resurskrävande och betongen ”grönare”. Ändå går bara 1 000 av de 50 000 ton GGBS som Sverige producerar i dag till betongindustrin.
– Förklaringen till att DDBS hittills använts så lite är främst traditionsbunden. Tittar man ut i Europa är det betydligt vanligare att använda GGBS som en komponent i betong och USA förbrukar 3,5 miljoner ton per år, säger Henry Flisell.
Högre hållfasthet
Samtidigt har GGBS-baserad betong andra egenskaper än traditionell betong av cement.
– En egenskap som sticker ut är att GGBS-betong tål syror på ett sätt som ingen cementbaserad betong gör. Inom lantbruken exempelvis, där man hanterar sura produkter, är den att föredra. Betongens reologi, det vill säga rörlighet, är också en egenskap som gärna nämns i GGBS-sammanhang. Det betyder i praktiken att betongen är lättare att gjuta ut, säger Henry Flisell.
GGBS ger betongen en högre hållfasthet vilket gör att bindemedelsmängden kan minskas. Detta är ett mer ekonomiskt alternativ för betongproducenten. Samtidigt är GGBS-betong långsammare i sin hydration och kräver längre tid för att uppnå sitt hållfasthetsvärde.
– GGBS i naturlig form har egentligen funnits i alla tider. Romarna använde en tidig sorts betong som bestod av vulkanisk aska när de byggde sina akvedukter. Man kan säga att slaggprodukterna från stålindustrin, men även den flygaska som kommer från kolkraften och används på ungefär samma vis, är en industrialiserad variant av romarnas betong.
