Om vi i framtiden kommer att minnas något begrepp från den tid vi lever i nu, så kommer det med stor sannolikhet att vara just ”hållbarhet”. Ordet som omfattar allt från vad vi lägger i den egna sopkorgen under diskbänken hemma till existensiella frågor om vilken värld vi lämnar efter oss till våra barn och barnbarn. Som arkitekt är mitt uppdrag att på bästa sätt planera för framtiden, och jag kommer varje dag i kontakt med begreppet hållbarhet eftersom varje fråga i vårt arbete diskuteras utifrån det vi kallar för ”ett hållbarhetsperspektiv”. Men hur gör vi för att skapa hållbara byggnader?
Vårt uppdrag som kvalificerade arkitekter är att bygga för en, i många avseenden, oförutsägbar framtid. Arbetet inleds med den första stadsplaneidén och löper sedan genom projektet hela vägen till val av material i inredningen. Vi måste kunna ta ansvar för det vi föreslår ska byggas, den byggda miljön ska åldras värdigt och rummen kunna anpassas för nya behov som vi inte känner till idag. Det ställer krav på såväl val av byggsystem och ytskikt som dimensionering, rumsgestaltning och proportionering.
Det är lätt att diskussionen reduceras till att handla om tekniska lösningar, till exempel vilket ventilationssystem eller vilken typ av isolering man använder sig av. Att tekniken utvecklas i snabb takt är förstås alldeles utmärkt, men vi riskerar att uppehålla oss kring detaljer och kunskaperna blir snart daterade då nya lösningar hela tiden avlöser varandra. Därför behöver vi också ta ett större grepp och titta på hur vi formar våra byggnader och hur de, i en vidare bemärkelse, kan bidra till ett hållbart och mindre resurskrävande samhälle. En lärdom från historien är att generella strukturer och generösa mått skapar goda förutsättningar för framtida förändringar. Jag ser att det finns två olika sätt att bygga hållbart, det ena är Generellt och det andra är Specifikt. Låt mig förklara närmare.
Generalitet en nödvändighet
Generalitet eller flexibilitet är en nödvändighet med tanke på dagens korta hyreskontrakt. Inom kontorsbyggandet har vi lärt oss en läxa av att många åttiotalskontor rivs eftersom de med sina låga takhöjder och begränsade fönsterareor är svåra att anpassa till dagens funktionskrav. Av detta kan vi lära oss att det vi nu bygger måste klara framtida förändringar, som är svåra att förutse. Jag har egna erfarenheter från Flat Iron Building, ett kontorshus vid Torsgatan i centrala Stockholm som vi har ritat och som färdigställdes 2008. Stora spännvidder och en generell undertaksnivå skapar ombyggbarhet på både längre och kortare sikt, trots byggnadens specifika form som är anpassad till den trånga tomten.
Det andra sättet att bygga hållbart är att göra specifika och vackert gestaltade rum, ofta med generösa mått. Ett exempel på ett specifikt hus som vi nyligen har arbetat med är undervisningsstudios i Frescati. Det som från början ritades som häststallar av Gunnar Asplund har konverterats till undervisningslokaler för universitetet. Generösa rum och rikligt ljusinsläpp har möjliggjort denna radikala förändring till mycket karaktärsfulla lokaler.
Andra exempel på detta är Stockholms Centralstation som får ett allt mer kommersiellt innehåll istället för resandeservice, eller gasklockorna i Värtahamnen som blir kulturcentrum när stadsdelen Norra Djurgårdsstaden växer fram. Kvaliteterna i dessa rum är så överväldigande att de inspirerar till nya användningsområden.
Gäller även stadsplanering
Även inom stadsplanering kan dessa principer tillämpas. Gamla industrimiljöer som Gasverket i Värtahamnen eller Telefonfabriken vid Telefonplan tillvaratas och blir bostadsområden genom förädling och omvandling av de befintliga byggnaderna, med nya tillägg. På så vis omprogrammeras områden så att de kan användas på nytt. För att stadsmiljön ska kunna ändra karaktär är det viktigt att lokalerna i bottenvåningen kan användas på olika sätt över tid. Genom att ge generös takhöjd och bjälklag i gatans höjd kan till exempel det som vid första inflyttningen är ett cykelrum senare förvandlas till en butiks- eller föreningslokal.
Det är också tämligen enkelt att konvertera sekelskiftets bostäder med högt i tak, stora fönster och många lika stora rum till moderna lägenheter, kontor eller andra verksamheter. Dagens lägenheter däremot med sina relativt låga takhöjder, sin funktionsanpassade rumsindelning och fönstersättning låter sig inte så lätt anpassas till att inrymma kontor eller andra program.
Det långsiktiga tänkandet vinner i första hand gehör hos byggherrar som bygger för eget ägande och förvaltning, men i de flesta sammanhang är investeringskostnaden helt avgörande. På lång sikt vinner nästan alltid de generella lösningar som initialt har högre investerings- eller projekteringskostnad. Omsorgsfull gestaltning med gedigna material ger hus som uppskattas och önskas behållas som värdefulla inslag i miljön. Välplanerade och välbyggda hus sparar pengar och resurser i längden.
Grundläggande koncept sedan länge
Det är en stor utmaning att hitta lösningar som både klarar dagens krav på goda bostäder inom en rimlig ekonomi och som samtidigt tar hänsyn till en långsiktig användning.
Gedigna material, stom- och systemval som medger ombyggbarhet samt framförallt omsorg om gestaltning av både helhet och detalj är enligt min uppfattning avgörande nyckelord för att uppnå den eftersträvade hållbarheten. Dessa begrepp har alltid varit grundläggande aspekter för oss arkitekter - långt innan begreppet hållbarhet hade formulerats.
