Det finns statistik som visar att byggbranschens köp av juridiska tjänster till 90 procent avser biträde vid tvistelösning och endast till 10 procent avser förebyggande av tvister genom granskning och upprättande av kontrakt. För tillverkningsindustrin och skogsindustrin med flera är siffrorna istället de omvända. Byggbranschen är också känd för att vara tvistebenägen. Som jurist vill man gärna tro att detta har en direkt koppling till frånvaron av juridisk granskning i tidiga skeden och att byggherrar och tekniska konsulter istället småfuskar i juridik genom att själva formulera avsteg från fasta bestämmelser i AB 04 eller ABT 06, olika incitamentslösningar och egna hävningsregler med mera. I rättvisans namn skall dock framhållas att förekomsten av AB/ABT som extremt väletablerade standardavtal liksom AMA AF, medför att jämförelsen haltar. Men om vi adderar en viss ”machokultur”, en betydande yrkesstolthet och svårigheten att styra över sådant som väder, vind, strejker och skenande råvarupriser under en lång tids produktion, är det lätt att se varför det ofta blir tvist. Till detta kommer entreprenörens rätt att bära med sig en för beställaren okänd mängd ersättningsanspråk för ÄTA-arbeten in i kontraktet på grund av otydligheter och motstridiga uppgifter i kontraktshandlingarna.
I förordet till AB och ABT finns en viktig programförklaring från BKK om att standardavtalen bygger på en rimlig balans mellan parternas rättigheter och skyldigheter som syftar till en ekonomiskt optimal riskfördelning mellan parterna. BKK rekommenderar därför att ändringar i AB/ABT skall undvikas. Det är också ett vanligt synsätt inom den mer traditionella affärsjuridiken att den part bör bära en risk i ett kontrakt som är bäst positionerad att kontrollera den. En utgångspunkt i vår rådgivning brukar därför vara att man inte utan mycket goda skäl bör överväga ändringar i så kallade fasta bestämmelser i AB/ABT. Inte minst gäller det reglerna om fördelning av ansvar i 5 kap med dess koppling till parternas försäkringsskydd.
Som en följd av Sveriges EU inträde har näringslivet gradvis internationaliserats. I byggbranschen märks det genom att utländska ägare investerar tungt i svenska fastigheter och därmed börjar uppträda som byggherrar i entreprenadkontrakt. Dessa har en helt annan syn på juristers vikt i tidiga skeden för att försöka få kontraktsvillkoren utformade så mycket som möjligt till sin fördel. Eftersom AB/ABT just är avtal och inte någon lag ser man ofta osentimentalt på invändningar om ”hävdvunna” spelregler för branschen och liknande utan ändrar friskt till sin favör. Jag har sett flera exempel från senare år där de jurister som upprättat entreprenadkontraktet i princip tagit bort samtliga rättigheter som AB/ABT ger entreprenören och bara behållit skyldigheterna. Kontrakt som sedan påtecknats av entreprenörer som naivt utgått från att juridiken har underordnad betydelse så länge man gör ett bra jobb. Jag har till och med sett exempel på en statlig myndighet som i en större entreprenadupphandling agerat på samma sätt.
Det är en olycklig utveckling om den får fäste. Ett kontrakt som ger alla rättigheter till en part är normalt sett inte ett bra kontrakt ens för den parten. Det ligger mycket i att välbalanserade kontrakt är den bästa grogrunden för en sund affär. På sikt riskerar den här typen av ”överfall” på AB/ABT istället att urholka hela systemet, vilket vare sig gynnar branschen eller kvaliteten i det som byggs. Tvisterna lär knappast heller minska. Sannolikt har de jurister som fört pennan vid den typen av kontraktstecknande färgats så hårt av att hantera tvister att man saknar förmåga att tänka om när man till sist får chansen att förebygga dem i ett balanserat kontrakt.
John Hane
Foyen Advokatfirma
