Digitalisering av byggprojekt – vad händer med juridiken?

Sara Malmgren, advokat på Foyen Advokatfirma. Foto: Foyen Advokatfirma
Emil Landin, advokat på Foyen Advokatfirma Foto: Foyen Advokatfirma

Text: Sara Malmgren och Emil Landin, advokater på Foyen Advokatfirma

Det är inte alltför djärvt att säga att vi idag befinner oss mitt i den digitala revolutionen. Alla delar av samhället digitaliseras mer eller mindre och byggbranschen är inget undantag, där utvecklingen går mot en ökad användning av digitaliserade förfrågningsunderlag och bygghandlingar.

I praktiken kan man lite förenklat säga att det finns 2-D handlingar (till exempel en PDF eller handritad fysisk ritning), 3-D handlingar (till exempel 3-D modeller av en byggnad) eller databasmodeller, som också är en 3D-modell, men i form av en databas med information, en byggnadsinformationsmodell (BIM). Digitalisering kan också innebära att man använder sig av en digital plattform där all information rörande projektet, och all kommunikation mellan parterna, finns.

Vad innebär då en digitaliserad byggprocess för de juridiska frågorna – på vilket sätt påverkas förfrågningsunderlag och anbud, avtal och byggprocessen?

De juridiska frågorna som utgör kärnan i avtalet – rättigheter, skyldigheter och ansvar – är desamma, även om arbetssättet i projektet är digitaliserat. Så länge parterna är överens om metoden och detta avspeglas i avtalets innehåll kan metoden vara hundraprocentigt digital, likaväl som den kan vara helt analog.

Ett digitalt projekt kan även medföra att tvister begränsas. Vid tvist avgörs frågan ofta genom vem som kan bevisa sin sak – om all information slussas i ett gemensamt digitalt informationssystem är informationen också tillgänglig och spårbar. Det blir lättare att hitta information vilket kan begränsa omfattningen av tvister – eller uppkomsten av dem. Det kan också minska kostnaderna för tvisten.  

Den största skillnaden mellan ett digitalt och ett analogt byggprojekt ur ett juridiskt perspektiv är att andra rättsområden än entreprenadrätt aktualiseras. När vi talar om digitala projekt så blir det ytterst relevant att titta på riskhantering av informationen. Parterna blir beroende av att deras leverantörer av IT-system eller lagringsplatser sköter sig. Systemen blir mer verksamhetskritiska än vad de kanske är idag, då informationen är spridd på fler aktörer. Det är viktigt att reglera ansvar för de som tillhandhåller system och de som lagrar information – dessa avtal är viktiga.

Vidare uppkommer frågor om rättigheter. I en BIM-modell kan parternas information spridas till fler i projektet än vad som ofta är fallet i ett ”2D-projekt”. Alla olika parter och discipliner kan få åtkomst till all information. Rätten att nyttja konsulternas resultat ska följa av avtalet – parterna ska inte ha rätt att använda någon information, utom i den mån det krävs för deras uppdrag i det aktuella projektet. Parterna behöver skydda sin know-how och sina företagshemligheter.

Slutligen ska personuppgifter behandlas korrekt i ett byggprojekt – oavsett om det är digitalt eller analogt. Det kan till och med vara enklare att följa GDPR i ett digitalt projekt, eftersom man i ett digitalt projekt kan bygga in säkerhetsåtgärder som krävs i systemet. Man har helt enkelt mer kontroll över personuppgifterna i en digital plattform jämfört med parternas hantering av e-post, sms och telefon.

Digitalisering förmodas göra projekt mer effektiva och billigare. Juridiken förändras en del på grund av den digitaliserade metoden, men rättsfrågorna förblir i princip desamma.